Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 112. Vedergällning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,1258
Sedan han gått, bad fången om pänna, papper och bläck under
förevändning, att hon ämnade gifva sin sakförare några skriftliga
instruktioner.
Man lät henne sedan behålla skrifmaterialierna i cellen, emedan
hon förklarade, det hon ej kunde afsluta sitt arbete förrän nästa
morgon.
Men fångens opus var ej bestämdt för hennes advokat, såsom
hon påstått.
Det var i stället ett afskedsbref till Edvard och Lilly.
När fångvaktaren tidigt nästa morgon gjorde sin rond för att
ge fångarna deras frukost, blef han icke litet förskräckt när han såg
Anna ligga där stel och orörlig med brustna ögon på sin bädd.
Hvad som här under natten tilldragit sig, det såg han nästan
vid första ögonkastet.
Annas bädd var öfver allt nedblodad, och äfven på golfvet
syntes en stor blodpöl.
Sedan fångvaktaren öfvertygat sig om, att Anna ej mera gaf
något lifstecken ifrån sig, skyndade han att till vederbörande
inrapportera sin hemska upptäckt.
En läkare tillkallades genast och konstaterade i vittnens
närvaro, hvad som händt.
Anna hade i det till herr Rehn och grefvinnan Lilly stälda
brefvet bedt dessa båda om förlåtelse och önskat dem all möjlig lycka.
I brefvet yttrade hon helt oförbehållsamt, att hon komme att
föredraga döden framför skammen, och hon erkände på samma gång,
att hon förskyllt döden.
Hon hade inte kunnat förlika sig med den tanken, skref hon,
att hon skulle sitta på de anklagades bänk tillsammans med Elias,
hvilken naturligtvis komme att dömas till döden för mordet på
godsägaren.
Hennes lif vore nu en gång förfeladt, och den tanken, att hon>
den en gång så firade konstnärinnan, skulle komma på spinnhuset,
vore henne outhärdlig.
Världen förlorade ingenting, om hon ginge bort; och om
Edvard ville använda den summa, som han tillförsäkrat henne, i
enlighet med hennes önskan, så utdelade han den på hennes
begraf-ningsdag bland fattiga, nödlidande personer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
