Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 113. Syndens lön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,1271
Men gubben ryckte och drog af alla krafter i snöret, och
snaran kring halsen drogs till allt hårdare.
Grefven ville ropa på hjälp.
Endast ett svagt rosslande ljud kom öfver hans läppar.
Han försökte resa sig upp och få fatt i sin motståndare, men
rycktes af denne hvarje gång åter omkull.
Länge varade icke denna strid för lifvet.
Grefven, som ej kunde andas, måste snart ge tappt.
Han blef liggande där orörlig.
Då lossade gubben fort åter snaran kring hans hals och
bakband i stället hans händer samt fängslade honom äfven till fötter.
När det var gjordt, företog han upplifningsförsök med den till
utseendet liflöse.
Denne kvicknade om en stund åter vid.
Ett brinnande ljus upplyste nu nödtortigt grottan, hvilken var
rymlig som ett medelstort rum.
När grefven vaknade, stod gubben där hånleende och betraktade
honom.
Fort återvände minnet af, hvad som nyss passerat.
Grefven ville resa sig upp, men han var ju så säkert bunden
till händer och fötter, att han ej förmådde röra sig.
— Hvad tar du dig till? Hvad är meningen? frågade han.
Som svar härpå tog gubben af sig hatten och peruken och
förändrade därigenom hastigt sitt utseende.
Grefven stirrade med af förfäran vidöppna ögon på den framför
honom stående, liksom hade denne varit ett fasaväckande spöke.
Och hemsk och skräckinjagande var i sanning denna syn för
honom.
Hvar hade han väl hittills haft sina ögon och öron, eftersom
han hvarken hört eller sett, hvem som varit hans vägvisare till
denna ödsliga vrå bland bergen?
Nu som ’först kände han igen den tillmötesgående vägvisaren.
Denne var ju ingen annan än gamla Milinski själf.
Grefven var mållös af bestörtning.
Han hade låtit öfverlista och locka sig i en fälla af den gamla
kvinnan, han befann sig i hennes våld, och han insåg mycket väl,
att någonting värre aldrig skulle kunnat hända honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
