- Project Runeberg -  Abraham Lincoln : En lefnads- och karaktärsteckning /
8

(1918) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lincolns barndoms- och ynglingaår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

golf i huset, göra en dörr, såga ut en
öppning för ett fönster och täcka den
med oljadt papper. Hon snyggade upp
barnen och gaf dem ordentliga kläder.
Lille Abe’s hjortskinnsskjorta utbyttes
mot en af blandadt linne och ylle. Hon
uppmuntrade gossen, hvars ovanliga
vetgirighet hon genast lade märke till,
att begagna hvarje tillfälle till studier,
som kunde komma att yppa sig. Utom
makarne Lincoln och deras 5 barn
bodde två slägtingar vid namn Hanks i
stugan, och fast där fanns endast ett
rum, trifdes alla nio väl tillsamman,
och Abe och hans styfmor fäste sig vid
hvarandra alltifrån början med en
ovanlig tillgifvenhet. Ännu i sin sena
ålderdom talade hon om honom med
tårar i ögonen och sade, att han aldrig
visat henne olydnad, aldrig gifvit
henne ett hårdt ord eller en mulen blick,
och att han var den snällaste gosse,
hon någonsin sett. Han å sin sida
talade alltid om henne som sin “helgade
moder”, sin “änglamor”, “kvinnan som
först lärde honom att känna sig som
en mänsklig varelse.” Efter sin faders
död, som inträffade 1851, betalte han
inteckningen i farmen, hjälpte hennes
barn och sände henne pengar, så länge
han lefde.

De enda tillfällen till skolgång, som
förekommo, voro då någon kringflackande
lärare anlände till trakten och
under en kort tid höll skola i någon
obebodd stuga. Naturligtvis var det
icke mycket bevändt med undervisningen.
Det enda kraf som ställdes på
läraren var, att han skulle kunna läsa,
skrifva och räkna hela tal. Om
händelsevis någon person uppenbarade sig
i dessa obygder, hvilken troddes förstå
latin, betraktades han som en trollkarl.
Det var emellertid under dessa vidriga
förhållanden som Abraham Lincolns
ambition väcktes till lif. Han besökte
skolan, när helst någon fanns, och var
den flitigaste af lärjungarne.
Eftersom hvarken papper eller penna fanns
i hemmet, gjorde han sina räkneöfningar
med träkol på en skyffel och började
snart, till faderns förtviflan,
klottra och skrifva på allt möjligt. Längre
fram skaffade han sig skrifsaker. Det
är från denna tid man har en af honom
själf tillverkad anteckningsbok, hvari
han skrifvit bland en hop siffror och
annat dessa rader:

“Abraham Lincoln skrifver det här,
Han blir nog snäll, men Gud vet när.”


Lincolns skolgång belöpte sig
sammanlagdt till mindre än ett år, men han
läste på egen hand först sin styfmors
bibel och sedan allt hvad han kunde
komma öfver. Så snart han hörde
talas om någon, som egde en bok, gick
han genast dit och bad att få låna den.
På så vis kom han att läsa Esopus’
fabler, Kristens resa, Robinson Crusoe,
Ett tusen och en natt, Indianas
grundlagar och Weems biografi öfver
Washington. Han läste, efter det han lagt
sig, vid det matta skenet af ett
talgljus och fortsatte, så snart han
vaknade om morgonen. Så hände det sig en
natt, när han stuckit den sistnämda
boken in i en springa på väggen, att
ett störtregn bröt ut och trängde
genom sprickan, så att boken blef våt.
Egaren fordrade skadeersättning, och
Lincoln måste gifva honom tre
dagsverken i hans majsåker. Lincoln
fortsatte att låna böcker, tills han läst
hvarenda bok, som fanns inom en
omkrets af 50 mil. Han egde ett oerhördt
minne. Efter åhörandet af en predikan
kunde han repetera den nästan ord
för ord, något hvaröfver hans styfmor
synnerligen gladde sig, då hon af
någon anledning ej kunnat bevista
gudstjänsten. När hans arbete icke
behöfdes på farmen, arbetade han hos
grannarne. Ett dagsverke betaltes med 25
cents, och hvad han på detta sätt
förtjänade, lämnade han till fadern, som
ansågs ega rätt att förfoga öfver hans
tid och arbete, tills han fyllt 21 år.

Vid 19 års ålder var Lincoln
fullvuxen. Han var då 6 fot 4 tum lång,
skranglig, mörkhyad med fårade drag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:28:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lincolna/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free