Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II. Lincoln som handelsman, kompanichef och legislaturmedlem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II
Lincoln som handelsman, kompanichef och
legislaturmedlem
När Lincoln var 21 år, greps hans
fader åter af vandringslusten, och i
mars 1830 flyttade familjen i en vagn,
dragen af två par oxar, till Illinois.
Färden tog 2 veckor, och efter
framkomsten slog familjen sig ned på ett
stycke skogsland 10 mil väster om
Decatur. Abraham var nu åter
behjälplig vid uppförandet af ett blockhus,
huggandet af gärdsel och rödjandet af
en åkertäppa. Han stannade hemma
öfver vintern, som blef ovanligt sträng.
Påföljande sommar flyttade Thomas
Lincoln till en farm 9 mil från det
nuvarande Mattoon i Coles county och 2
år därefter till en annan farm i
samma county. I dessa flyttningar deltog
dock icke Abraham. I mars 1831
blefvo han och hans kusin Hanks
engagerade af en köpman Offutt att, mot en
ersättning af 50 cents pr dag hvardera,
föra en båtlast majs, svin m. m. till
New Orleans. De höggo ned träd och
byggde själfva en stor flatbåt eller
pråm, i hvilken de i april anträdde den
långa färden utför Mississippi. I
augusti finna vi Lincoln i den lilla byn New
Salem i Illinois anställd som biträde
hos Offutt i dennes butik och
mjölkvarn. Offutt hade det största
förtroende för Lincoln och skröt vidt och
bredt öfver hans förmåga, hur han
kunde öfverträffa hvem som helst i
brottning, boxning, kapplöpning o. s. v.
I trakten fanns en del ungdomar,
kända under namnet Clarys Grove-pojkarna,
hvilka upptogo detta som en förolämpning
och höllo vad om, att deras
starkaste karl, en viss Jack
Armstrong, kunde besegra Lincoln. En
tvekamp mellan dem anordnades.
Lincoln besegrade Armstrong med lätthet
och vann därigenom icke blott hans,
utan hela traktens beundran. Därjämte
vann han allmän högaktning genom
sin godlynthet, hjälpsamhet och
pålitlighet. Han kunde efter butikens
stängning i sena kvällen gå flera mil,
för att uppsöka någon kund, som
händelsevis råkat få några cents för litet
i växel. Detta visar, hur rättrådig han
var, men som affärsman var han eljest
misslyckad. Han tyckte bäst om att
ligga på disken med hufvudet på en
tygbal, studerande en grammatika, som
han gått 6 mil för att få låna, eller att
lösa matematiska problem på ett stycke
omslagspapper. När han betjänade
någon kund, som var långsam af sig,
kunde det hända, att han plötsligt tog
upp en bok från fickan och, glömsk af
hela omgifningen, fördjupade sig i
Paine’s, Voltaire’s, Gibbon’s eller
någon annan författares visdomsord.
En dag var där en man i butiken,
som talade ohöfviskt i fruntimmers
närvaro. Lincoln tillrättavisade
honom, men det gjorde honom endast
värre. Lincoln körde då ut honom och
gaf honom ett grundligt kok stryk. Att
diskutera politik var Lincolns
förtjusning, och i mars 1832 annonserade han
sig som kandidat för legislaturen och
lät trycka ett cirkulär, hvari han
framställde sina åsikter i dagens frågor.
Afslutningen löd på följande sätt:
“Det påstås, att hvarje människa har
sin särskilda ärelystnad. För egen del
kan jag säga, att jag har ingen
ärelystnad så stor som den att vinna mina
medmänniskors aktning genom att
göra mig förtjänt däraf. Huruvida jag
skall lyckas i denna sträfvan, får
framtiden utvisa. Jag är ung och okänd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lincolna/0014.html
