- Project Runeberg -  Abraham Lincoln : En lefnads- och karaktärsteckning /
11

(1918) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Lincoln som handelsman, kompanichef och legislaturmedlem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för många af er. Jag föddes och har
alltjämt förblifvit på lifvets lägsta
trappsteg. Jag har inga rika eller
ansedda släktingar eller vänner att
rekommendera mig. Jag lägger min sak
helt och hållet i händerna på de
oberoende röstberättigade. Blir jag väld,
så ha de gjort mig en tjänst, för
hvilken jag aldrig skall tröttna att söka
visa min erkänsla. Skulle däremot
folket i sin visdom anse det lämpligt
att låta mig stanna i skymundan, så
är jag redan förut alltför förtrogen
med besvikelser, för att det skulle
kunna harma mig.” Han uppträdde på
flera ställen och talade för sin sak.
Men blott en af dessa sammankomster
har bevarats åt eftervärlden. Den ägde
rum i Pappsville, efter det en auktion
hållits. Då denna var slut, steg
Lincoln fram och började sitt tal. Under
tiden uppstod ett slagsmål bland
åhörarne, hvilket tilldrog sig deras
uppmärksamhet. Lincoln hoppade
plötsligt ned från talareplatsen, skilde
slagskämparna åt, kastade den starkaste af
dem 10 eller 12 fot åt sidan, återtog sin
plats och fortsatte sitt tal. Han blef
icke väld, men erhöll i New Salem-distriktet,
där 300 personer röstade,
277 röster, hvilket tillräckligt visar,
hur omtyckt han var.

I april inträffade en händelse, som
kom Lincoln att lämna sin plats hos
Offutt. Indianhöfdingen Svarta höken
hade begifvit sig på krigsstigen, och
statens guvernör utfärdade med
anledning däraf ett upprop i afsigt att samla
ett regemente frivilliga till hjälp åt
den reguliära truppstyrkan. Lincoln
jämte en mängd andra unga män
anmälde sig till mönstring, och Lincoln
utnämndes till kapten för ett af
kompanierna. Det var en blandad hop af
vildmarkstyper med lika liten respekt
för disciplin som för klädsel eller
uppträdande. Det fanns icke två af dem,
som voro klädda eller utrustade lika,
och det hände lika ofta, att de skrattade
åt sin kaptens befallningar, som att
de åtlydde dem. Lincoln själf visste
icke mycket om taktik. Han berättade
efteråt, att då han vid ett tillfälle
skulle gå genom en grind med
kompaniet, som marscherade med 20 man
i ledet, han på inga vilkor kunde erinra
sig kommandoordet för att få dem att
sluta upp i flankmarsch, så att de
kunde komma genom grinden. Men han
var icke rådlös för det. Han
kommenderade: “Kompaniet upplöses för 2
minuter, hvarefter marschen fortsattes
på andra sidan om grinden.” En dag
blef en ensam gammal indian, som
hade intyg från general Cass på, att
han var en vän af de hvita, och som
kom för att söka skydd hos Lincoln,
öfverfallen af kompaniet och skulle
ofelbart blifvit mördad, om icke
Lincoln med fara för sitt eget lif kastat
sig emellan indianen och de mot
honom riktade gevären.

Efter sin återkomst från krigsexpeditionen
fann Lincoln, att Offutt upphört
med sin affär. I New Salem funnos
ändå tre butiker. En af dem ägdes
af Rowan Herndon och William Berry.
Lincoln köpte på kredit den förstnämdes
andel och blef sålunda kompanjon
med Berry. Kort därefter köpte
firman äfven lagret i de två andra
butikerna, likaledes på kredit. Berry var
emellertid en fyllkaja, som tillbrakte
mesta tiden i bakre delen af butiken,
där dryckesvarorna funnos. På den
tiden såldes sådana i hvarje landthandel.
Lincoln hade, som nämdt, föga
håg för affärer. Han föredrog att ligga
på disken eller under något träd och
läsa Shakespeare eller Burns, för
hvilka han fått smak genom bekantskap
med en gammal excentrisk fiskare,
som kunde långa ramsor ur deras
skrifter utantill, och som Lincoln tyckte om
att sällskapa med. Men han läste
äfven annat. I en tunna, som han köpt
af en främling för 50 cents, fann han
bland en hop skräp ett exemplar af
Blackstones Lagkommentarier och blef
så fängslad af dess läsning, att han
glömde hela världen. I maj 1833 blef
han utnämd till postmästare i New

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:28:56 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lincolna/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free