Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- VI. Lincoln blir Förenta Staternas president
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VI
Lincoln blir Förenta Staternas president
I början af 1860, samma år som
presidentvalet skulle hållas, betraktades
William Seward i New York som det
republikanska partiets blifvande
presidentkandidat, och den ena staten efter
den andra förklarade sig ämna gynna
honom. Lincoln hade visserligen tid
efter annan varit nämd i småstadstidningar
i Illinois som en möjlig presidentkandidat,
men partiet i sin helhet
hade icke fäst någon uppmärksamhet
därvid. Lincolns vänner hade dock i
all tysthet arbetat för honom, och då
Lincoln, medan delegaterna vid
Illinois-republikanernas valmöte i
Decatur den 9 maj höllo på med sina
förhandlingar, händelsevis inträdde, blef
han inbjuden att taga plats på
platformen, och kort därefter frågade en
af de närvarande, om han finge förära
mötesdeltagarne en minnesgåfva. Hans
anhållan bifölls, och i nästa ögonblick
sågos två män tåga fram genom salen,
bärande ett banér, bestående af två
gamla, murknade gärdsgårdsstörar
öfverklädda med flaggor och band med
inskription: “Abraham Lincoln,
gärdselkandidaten för president 1860. Två
af de 3,000 gärdselstörar, som år 1830
höggos af Thomas Hanks och Abe
Lincoln, hvars fader var den förste
nybyggaren i Macon County.”
En bifallsstorm utbröt, och ropet:
“Lincoln! Lincoln!” ljöd genom salen.
Lincoln reste sig upp, pekade på
banéret och sade: “Jag förmodar, att ni
önskar höra några ord från mig. Jag
kan icke säga, huru vida jag gjort de
där gärdselstörarna eller icke, men jag
vet med säkerhet, att jag gjort en hel
mängd andra lika goda som dessa.”
Nya bifallsåskor följde, och en af
delegaterna hviskade till en annan: “Nu
har Seward förlorat Illinois.” Det slog
in, ty en stund senare var Lincoln
enhälligt nominerad som Illinois-republikanernas
presidentkandidat. Entusiasmen
spred sig till Chicago, där nationalkonventet
skulle hållas en vecka
senare. De begge gärdselstörarne
utställdes där till förevisning, prydda af
stadens damer med blommor. Konventet
sammanträdde den 16 maj i en för
ändamålet särskildt uppförd ofantlig
träbyggnad, kallad Wigwam. Tvåtusen
af Sewards anhängare följde med
honom från New York och hade med
sig en musikkår. Andra stater i östern
voro talrikt representerade. Långa
järnvägståg kommo från New England
med politiska skaror. I Chicago
funnos under mötesdagarne omkr. 40,000
främlingar. Processioner för Seward,
Cameron, Chase och Lincoln tågade
fram och tillbaka genom gatorna. Tal
höllos i oändlighet, musikkårer
spelade och fyrverkerier afbrändes. Sewards
parti ville, att Lincoln skulle
nomineras till vice-presidenturen, men
Lincolns vänner, bland dem domaren
Davis, hvilken länge arbetat i det
fördolda för sin gunstling både i Illinois och
i andra stater, motsatte sig detta. Med
outtröttlig ifver sökte de öfvertala de
olika staternas kommittéer att rösta
på Lincoln för presidenturen. Spänningen
var uppdrifven till det högsta.
Hundratals valmän sofvo icke en blund
på hela veckan. Efter flera dagars
diskussioner och förberedande arbeten
kom själfva valdagen.
Sewards namn föreslogs först och
helsades med jubel, men det var ett
intet mot hvad som följde, när näst i
ordningen Norman Judd reste sig och
på Illinois-delegationens vägnar
föreslog Lincoln. Ett oväsen bröt ut,
hvartill intet valmöte förr eller senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lincolna/0032.html
