- Project Runeberg -  Abraham Lincoln : En lefnads- och karaktärsteckning /
29

(1918) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Lincoln blir Förenta Staternas president

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunnat uppvisa maken. Till ledare
hade blifvit utsedd en man med en
utomordentligt kraftig stämma och
han hade skaffat sig till hjälp en med
lika goda röstresurser utrustad
löjtnant, som, fastän sjelf demokrat, var
så förtjust i att höra sin egen röst, att
han gerna lånade sina lungor till
tjenst åt motpartiet. De hemska
Indiantjut, som dessa två män upphäfde,
satte lif i församlingen. Tusentals
män och kvinnor sprungo upp på
bänkarne och gåfvo full hals. Därpå
föreslogos flera andra kandidater —
Cameron, Chase, Bates m. fl. — men de
väckte ingen entusiasm. Vid första
omröstningen fick Seward 173 och
Lincoln 102 röster (hela antalet var 465),
vid den andra Seward 184 och Lincoln
181, vid den tredje Seward 180 och
Lincoln 231½. Det fattades då endast
2½ röster i att han skulle erhålla
nominationen. Spänningen bland
åhörarna var nästan outhärdlig. Ett
ögonblicks tystnad följde. Därpå sprang
ordföranden för Ohios delegation upp
från sin plats och ropade: “Jag vill
tillkännagifva, att vi öfverflyttat 4
röster från mr Chase till mr Lincoln.”
Det dröjde några sekunder, innan hela
folkskaran fått klart för sig, hvad
dessa ord inneburo, men så fort det skett,
utbröt den i skallande hurrarop.
Tiotusen människor betedde sig som
förryckta. De hoppade upp och ned,
viftade med flaggor, hattar, näsdukar och
käppar, hurrade och skreko, tills de af
ren utmattning icke förmådde mer.
Utanför byggnaden instämde 20,000
strupar i skrålet. Kanonskott aflossades,
alla ångbåtar, lokomotiv och
fabrikshvisslor tjöto, alla kyrkklockor
ringde, och detta hiskliga oljud
fortsattes oafbrutet i 24 timmar.

Under tiden befann sig föremålet för
all denna skrällande välmening i sitt
kontor i Springfield. Kring
telegramkontoret var en folkskara samlad.
Plötsligt upphäfde den ett jubelrop. En
springpojke kom med ett telegram i
handen och skyndade till Lincoln med
det. Folket packade sig kring honom
på gatan, somliga skrattande, andra
med tårar i ögonen, somliga skakande
hans hand, andra skakande hvarandras
händer, då de icke kunde få tag
i hans. “Mina vänner”, sade Lincoln,
“jag är tacksam för edra lyckönskningar,
men som det finns en liten kvinna
där borta vid 8de gatan, som det skall
glädja att få del af nyheten, måste ni
ursäkta mig, tills jag hunnit
underrätta henne.” Och därmed rusade han
i väg, med telegrammet i handen och
rockskörten stående rätt ut. Hemkommen
lade han sig till hvila på en soffa.
Medan han låg där, såg han i en
spegel två bilder af sig själf, den ena
mindre klar än den andra. Han reste sig
upp och lade sig igen, för att se, om
icke den blekare bilden skulle
försvinna. Men den var kvar. Följande dag
gjorde han samma experiment och såg
åter dubbelbilden. Men när han ville
visa den för sin hustru, syntes den ej.
Hon tolkade detta fenomen så, att
Lincoln skulle bli omvald till president,
men icke genomlefva sin andra
tjänstetermin.

Lincolns nomination blef signalen
till uppror i slafstaterna. Han hade
af förblindade agitatorer utmålats som
en fiende till sydstaterna, beredd att
bekriga dem. Guvernören af South
Carolina sände en rundskrifvelse till
alla slafstatsguvernörerna med
upplysning, att hans stat ämnade utträda ur
unionen, om Lincoln blefve väld till
president, och uppmanade dem att
följa exemplet. Den 6 november hölls
presidentvalet, och som demokratpartiet
var ohjälpligt splittradt och hade
två kandidater på sin lista (Douglas
och Breckenridge), afgick Lincoln med
segern. South Carolina utträdde då
ur unionen och lade beslag på
postkontor, tullhus, arsenaler och
befästningsverk. President Buchanan lofvade att
ej ingripa mot rebellerna. Flera af
medlemmarne i hans rådsförsamling
stodo på deras sida och sände dem
vapen. I januari 1861 följde Mississippi,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:28:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lincolna/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free