Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Lincoln blir Förenta Staternas president
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flicka vid namn Grace Bedell, sina
föräldrar ovetande, skrifvit ett bref till
Lincoln, hvari hon bad honom låta
skägget växa, emedan hon trodde att
det skulle förbättra hans utseende.
Lincoln hade svarat på hennes bref,
och när han nu under sin resa kom till
den plats, hvarifrån flickan skrifvit,
en station i staten New York vid namn
Westfield, frågade han efter henne.
Hon befann sig händelsevis bland
folket, som samlats vid stationen.
Lincoln tog henne i sin famn, kysste
henne och sade: “Se här, Grace, att jag
har låtit skägget växa för din skull.”
Somliga tidningar gjorde sig lustiga
öfver denna lilla tilldragelse, och en af
dem omtalade den under rubriken:
“Gamle Abe kysst af en vacker flicka.”
Det äldsta porträtt af Lincoln, där han
förekommer med skägg, togs i början
af 1861. På alla föregående (det sista
af dem taget i augusti 1860) är han
renrakad.
Detektiven Allan Pinkerton hade
kommit på spåren en sammansvärjning
i Baltimore med syfte att mörda
Lincoln, när han hunne dit på sin resa.
På grund häraf måste en ändring
göras i reseplanen. Den 23 februari
anlände tåget till Washington, och den 4
mars invigdes Lincoln i sitt nya
ämbete. Sitt installationstal höll han från
en af kapitoliets balkonger inför den
största folksamling, som dittills
förekommit vid någon presidentinvigning.
Mellan 50- och 100,000 människor
åhörde talet. När Lincoln såg sig om efter
en plats att sätta sin cylinderhatt på,
tog Stephen Douglas, som stod bakom
honom, den ur hans hand, hviskande
till en sidokamrat: “Om jag inte kan
bli president, kan jag åtminstone få
hålla presidentens hatt.” Bl. a., som
Lincoln yttrade i sitt tal, voro följande
satser, riktade till sydstatsfolket: “I
edra händer, mina missbelåtna
landsmän, och icke i mina ligger den
olycksdigra frågan om inbördes krig.
Regeringen kommer icke att angripa er,
utan att ni först angripa regeringen.
Ni kunna icke få någon strid till stånd
utan att själfva först börja den. Ni
ha ingen ed antecknad i himlen att
omintetgöra regeringen, men jag har
en den mest högtidliga ed där, att
bevara, skydda och försvara regeringen.
Ni kunna afstå från att angripa den,
men jag kan icke afstå från att
försvara den. Det är icke jag, utan ni som
skola afgöra den viktiga frågan: Skall
det vara frid eller svärd? Vi äro icke
fiender, utan vänner. Vi få icke lof att
vara fiender. Äfven om lidelserna
tänjt på det band af tillgifvenhet, som
råder mellan oss, få de icke sönderslita
det. Minnets mystiska strängar,
som förena hvarje stridsfält och
hvarje patriots graf med hvarje lefvande
hjärta och hvarje härd i hela detta
vidsträckta land, skola ännu låta
unionens kör klinga, när de, såsom
säkerligen kommer att ske, åter bli berörda
af de goda änglarne i vår natur.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
