- Project Runeberg -  Abraham Lincoln : En lefnads- och karaktärsteckning /
35

(1918) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Bekymmersamma dagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

folket säga?” ropade han gång på gång.
Då hans sekreterare kom till hans
arbetsrum följande morgon, fann han
Lincoln efter en genomvakad natt
ätande sin frukost vid skrifbordet och
bredvid honom ett bref med instruktioner
till general Hooker.

Under vintern 1861—2 insjuknade
Lincolns två yngsta gossar. Han satt
vid deras sjukläger nätterna igenom
och skötte ändå sina tunga plikter
under dagarne. Den 20 feb. 1862 dog den
äldsta, Willie, som då var 12 år, och
faderns hjärta syntes krossadt. “Detta
är den svåraste pröfning, som drabbat
mig”, ropade han, “o, hvarför, hvarför
skulle det ske?” Det tog honom flera
dagar att någorlunda lugna sig, och
sedan ägnade han dubbel ömhet åt den
10-årige Tad. Det såg tidtals ut, som
om allt hade sammansvurit sig mot
presidenten. Sjukdom och död i
familjen, nedslående underrättelser från
krigsskådeplatsen, snubbor och klander
från tidningar och politiker, bråk
med generaler, förödmjukande besök
af kyrkliga kommittéer, abolitionister,
nykterister och andra. Man måste
beundra hans tålamod med alla dessa
bråkmakare och hans förmåga att
stuka dem utan att förnärma eller såra
dem. Till en kommitté af präster, som
kom för att gifva honom råd beträffande
huru kriget skulle föras, sade han:
“Mina herrar, antagen, att all eder
egendom vore förvandlad i guld, och
att ni lämnat detta till Blondin, att
bära det öfver Niagara på en lina.
Han skrider fram sakta, försiktigt,
stadigt med eder egendom. Skulle ni då
börja skaka på linan och ropa till
honom: ‘Blondin! Gå litet rakare!
Blondin! Böj er litet mer framåt! Gå litet
fortare! Luta mer åt söder! Luta nu
litet mer åt norr!’ Skulle ni bete er
så? Nej, ni skulle hålla andan,
hvarenda en af er, lika väl som tungan.
Ni skulle lämna honom i fred, tills han
kommit väl öfver. Denna regering,
mina herrar, bär på en ofantlig tyngd;
oräknade skatter äro i dess händer.
De, som sköta statsskeppet i denna
storm, göra sitt allra bästa. Besvären
dem icke med onödiga varningar och
klagomål. Våren lugna, tysta, och vi
skola lyckligen föra er i hamn.
Farväl, mina herrar; jag har andra
plikter, som pressa mig, och som måste
tillses.” Då en kommitté af präster
från Chicago påstod sig ha fått
befallning från Gud att besöka Lincoln och
påyrka negerslafvarnes befrielse,
svarade Lincoln, att det föreföll honom,
som om Gud snarare skulle meddelat
honom än någon annan sin vilja i
detta fall, och försäkrade, att om han
kunde utröna, hvad Gud ville, att han
skulle göra, det också skulle bli gjordt.
En annan prästkommitté, som ville ha
en proklamation utfärdad om slafvarnes
frigörelse, fick till svar, att en
dylik proklamation just då skulle göra
ungefär lika mycken nytta som
påfvens bulla mot kometen. En
nykterhetskommitté besökte honom för att
låta honom veta, att rätta skälet,
hvarför hans trupper icke vunno några
segrar, var att de drucko för mycket
whisky och därigenom nedkallat Guds
förbannelse öfver sig. Lincoln
svarade, att den ifrågavarande förbannelsen
i så fall var orättvis, alldenstund
rebellsoldaterna drucko mer whisky och
sämre whisky än unionssoldaterna.
Någon gång kunde han yttra sig
skarpt, men aldrig uppträdde han med
någon öfverlägsenhet. Han gjorde,
hvad man bad honom om, eller lät dem
tro, att han ämnade göra det. Eller
afspisade han dem med någon anekdot
eller öfvertygade dem med ovederläggliga
logiska skäl om det omöjliga i
deras fordran.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:28:56 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lincolna/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free