- Project Runeberg -  Abraham Lincoln : En lefnads- och karaktärsteckning /
54

(1918) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Karaktäristik af Lincolns personlighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han var för klarseende och rättänkande,
för att någonsin vilja underblåsa
en strid eller fiendskap mellan kapital
och arbete, fördöma eganderätt eller
påyrka paternalism. Följande citat
visa, hvad Lincoln tänkte i dessa
frågor: “Kapitalet har sina rättigheter,
hvilka förtjäna att skyddas lika
mycket som några andra rättigheter. Icke
heller skall förnekas, att det finnes
och sannolikt alltid skall finnas ett
förhållande mellan arbete och kapital,
som länder till ömsesidig fördel.
Ingen människa är bättre förtjänt af
tillit än den, som arbetar sig upp från
fattigdom, ingen heller mindre
benägen att taga eller förgripa sig på
något, som han icke ärligt förtjänat;”
“det starkaste band af sympati,
undantagande familjeförbindelser, skulle
vara det, som förenar alla arbetande
medlemmar af alla nationer, språk och
blodsfrändskap, men detta skulle icke
föranleda krig emot egendom eller
egendomsägare. Egendom är frukten
af arbete. Egendom är någonting
önskvärdt, ett positivt godt i världen.
Att somliga bli rika, visar, att andra
kunna bli rika, och däri ligger en
rättvis uppmuntran till flit och
företagsamhet. Den, som icke äger ett hus,
må icke rifva ned en annans hus, utan
i stället arbeta flitigt och bygga ett
åt sig själf och på så vis genom sitt
exempel försäkra sig själf om, att hans
eget hus skall bli tryggadt mot våld,
när det blir färdigt.”

Lincolns religiösa ståndpunkt har
varit ett mycket omtvistadt ämne.
Religiöst folk vill gärna i sin ifver att få
räkna honom till sin krets göra troligt,
att han var en rättrogen kristen. I det
föregående har nämts, hur kyrkorna
motarbetade honom vid ett val, och
äfven antydts, hur han vid olika
tillfällen hade obehag af prästerskapet.
Hans religiösa ståndpunkt är i själfva
verket svår att bestämma. Han
tillhörde aldrig någon församling, men
besökte ofta gudstjänster. Han skref
en gång en längre afhandling mot
bibelns inspiration, och vid ett tillfälle
anmodade han sin lagkompanjon
Herndon att utstryka ordet Gud från
utkastet till en handling, emedan det
antydde tillvaron af en mera personlig
makt, än han kunde tro på. Men vid
många andra tillfällen använde han
det själf, och bibeln lär han under
vissa perioder ha studerat rätt flitigt.
En af hans vänner påstod, att Lincoln
sagt till honom: “Jag vet, att det
finns en Gud, och att han hatar
orättvisa och slafveri.” Det berättas också,
att han, då en kongressman frågade
honom, hvarför han, som ägde en så
djup vördnad och ett sådant sant
begrepp om den kristna tron och
sedeläran, icke förenat sig med någon
kyrka, svarade: “När någon kyrka
angifver öfver sitt altare som det enda
vilkoret för medlemskap frälsarens
kondenserade framställning af både
lag och evangelium: ‘Du skall älska
Herren din Gud af allt ditt hjärta och
din nästa som dig själf’, så skall jag
förena mig med den kyrkan.” Äfven
om dessa berättelser äro mer eller
mindre apokryfiska, ha vi dock i flera
af hans bref och tal bevis på, att han
ägde en stark religiös känsla. Han
anhöll mer än en gång om folks
förböner och tycktes sätta stort värde på
dem. Han hyste en djup vördnad för
hvarje form af oskrymtad religiös tro
och vägrade alltid med bestämdhet att
visa partiskhet för eller mot någon
särskild sekt. Hans erkännande af en
högre, gudomlig ledning framträder
oförtydbart på många ställen i hans
yttranden, äfven om han troligen icke
för egen del formulerat någon viss
bekännelse. Hans hustru sade, att
religionen var “en sorts poesi i hans
natur”, och detta torde ha kommit
sanningen närmast. “Det sannolika är”,
yttrar en af hans biografer, “att hans
åsikter växlade i mån af olika
sinnesstämningar, och att han ibland af
hänsyn för andra gjorde vissa eftergifter.
Men att han icke var någon troende i
ortodox mening, är fullkomligt säkert.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:28:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lincolna/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free