Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
kade Vestgöta ryttare under Göran Nilsson Posse till
stridsplatsen; men just som de skulle framrycka kom Nils Rask
och ropade åt dem, att de skulle skona sina landsmän. Man
trodde, att detta var en ordres från konungen, och hela
regementet qvarstannade, overksamt, vid bron. Anders
Lenarts-son liade angripit polackarne i sidan med sådan häftighet att
dessa ovilkorligen svigtade. Hans Ulfsparre svängde med
fruktansvärd framgång sitt långa slagsvärd bland lienderna
och lallde många af dem till marken. Det berättas att en
soldat, vid namn Anders Stång, kastat af sig tröjan, för
att bli vigare, och derefter nedhuggit sjuttiofem fiender.
Slutligen upplöste sig polackarnes armé i vild flykt, tätt
förföljd af Anders Lennartsson. Härunder stöt te denne
sednare pä Göran Posse, som ropade åt honom: Broder, skola
vi här mötas som fiender? Anders Lennartsson svarade:
Här gäller intet broderskap, utan krut och lod. Derpå
angrep ban med häftighet Possens ryttare. De oordnade
skarorna trängdes samman vid stranden; bron blef i ett
ögonblick full af flyende ocli många af dessa vräktes i ån
och drunknade; men ännu flera stupade dock för
svenskarnes svärd. Vid ändan af bron lågo några qvarnar,
i hvilka polackarne fattade stånd. De underhållo derifrån
en liflig eld, men utdrefvos snart med kanonkulor, Då de
flydde, satte de likväl eld på qvarnarne och bron.
Hertigens folk stod nu segrande på backarne öster om
ån och hans fältstycken spelade oafbrutet mot staden. JJ611
innehade dessutom stora Stångebro och kunde när soin tSelst
passera vattendraget.
Konungen hade icke deltagit i striden, men likväl
gifvit lysande bevis på personligt mod; i ty att ban ställde
sig midt i kulregnet, lor att uppmuntra de sina. Då allt
var förloradt hördes somliga ropa på stillstånd, under det
andra, förnämligast de svenska rådsherrarne, yrkade att
striden skulle fortsättas. Polackarne nekade dock att ännu
en gang gå i elden. Possens overksamhet vid bron gjorde
den bitter hann. Såsom parlamentär afsände konungen
en gammal småländsk adelsman, Nils Svan, hvilken,
"åtföljd al’ en trumpetare, gick ned till åstranden och
begärde att fa tala vid hertigen. Samuel Nilsson red bort att
söka honom. Hertigen hade just fallit på knä för att tacka
Gud för seger en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
