Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Horn, Carl Stenbock, Arvid Stålarm, Axel Kurk och Bengt
Falk. Till deras domare utsagos 153 personer bland
riksens ständer, hvilka alla aflade ed pà att döma efter lag
och rättvisa. Hertigen gaf dem visserligen en skriftlig
försäkran, som lrikallade dem från all trohet till honom,
på det de utan fruktan och undseende skulle falla sin dom;
men den vredgade furstens hämdfull» planer och hans djupa
förbittring mot herrarne hvilade dock tungt öfver domarne
och bidrog måhända till att de anklagade blefvo fällda.
En dyster sinnesstäniuing var rådande i kretsen af
dom-rarne, som voro samlade i en stor sal med öppna
dörrar. Erik Göransson Tegel, Göran Perssons son,
uppläste anklagelsen och till bevis mot de anklagade framlades
massor af bref och skrifvelser. Erie Lejonhufvud, Claes
Bjelke, Christer Horn och Göran Posse knäföllo för
hertigen och bönföllo om nåd, hvilken de också, genom
förbön af holsteinske ministern, slutligen erhöllo. Mot de
öfriga pågick dock rättegången, hvilken, som nian vet,
slutade med deras fallande.
Den 20 Mars var utsatt till de dömdes afrättning.
På morgonen samma dag reste hertigen till Nyköping.
Hundratals böner om nåd för de dömde hade blifvit
slösade på honom; men han stod icke att beveka och med
hans afresa försvann den sista skymten af hopp.
Det dystra skådespelet började förberedas. Vakter
utställdes, soldater marscherade fram och åter genom
gatorna, de lifdömda togo afsked af sina fruar och barn och
anträdde derefter den sista färden. På jerntorget, midt
utför nuvarande elementarläroverkets vestra flygel, var
spetsgård bildad; alla fönster och tak voro fyllda af menniskor;
men allt var tyst och stilla. En hemsk beklämning hade
fattat hvar och en.
Vi vilja icke allt för länge dröja vid det ohyggliga
skådespelet. Först föll Gustaf Baners hufvud, efter" det
han hållit ett tal till folket. Det säges att han rest sig
upp på ena benet, sedan hufvudet redan var skiljdt från
kroppen, som om ban ännu efter döden velat protestera
mot orättvisan i den dom, för hvilken ban fallit ett otter.
Efter honom följde Erie Sparre, Sten Banér, Ture Bjelke
och Bengt Falk. De euiol sågo alla döden med oförskräek t
mod och bedyrade sin oskuld ännu i sista ögonbliket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
