Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6.
W exiö stift från Linköpings, då Wexiö stift fick den
sig ångrande Stenarus till biskop. Efter Colo, som
afled under en pilgrimsfärd till Jerusalem, innehades
biskopsstolen at Carolus I af Folkungaslägten, en
krigisk man, som gjorde korståg till Estland, der han
stupade 1220 och derigenom förvärfvade
martyrkro-nan, Benedictus I och Laurentius I, hvilka båda
sistnämnde inrättade Linköpings domkapitel, der —
enligt beslut vid det af Cardinal Wilhelm af Sabina
såsom påflig legat år 1248 hållna Skenninge möte —
fem i Linköping boende caniker skulle ständigt
tjenstgöra. Carolus krönte 1219 Konung Johan I och
Laurentius 1251 Konung Waldemar, Birger Jarls
son, i domkyrkan. Dennes broder Bengt blef 1280
biskop i Linköping och sökte stifta fred mellan sina
bröder Waldemar, Magnus och Erik genom att till dem
afstå både sitt hertigdörne Finland och sin öfriga
egendom. Under Folkungarne och de följande
regenterna ingrepo Linköpings biskopar mycket i landets
öden. Så uppträdde biskop Kettil Carlson Väse år
14 (i 4 som landets befriare från utländskt förtryck.
Konung Christian 1 af Danmark, som med
erkebiskop Jöns Bengtsons hjelp hade afsatt Carl VIII
Knutson och derefter 1457 blifvit väld till konung i
Sverige, lät nemligen år 1463 fängsla erkebiskopen
och förde honom med sig till Danmark, samt
traktade efter de stora herrarnes och äfven de andliges
egendom. Åtföljd af sina kapitelsmän och sin icke
ringa hofstat gick då biskop Kettil, klädd i full skrud, upp
i domkyrkan, der han framför högaltaret i en talrik
församlings närvaro afklädde sig biskopsskruden,
nedlade mössa och kräkla på altaret, samt påtog harnesk,
pansar och svärd. Derefter svor han en högtidlig
ed att icke återtaga den kyrkliga drägten, förr än
han befriat fäderneslandet från förtryckaren och
erkebiskopen ur fängelset. Sedermera lät han i Westerås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
