Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hortus Uplandicus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
serna tillräckligt tala för befruktningsorganens beständighet, och att
han ansett, att detta berodde på deras vikt och betydelse framför
alla de öfriga organen.1 Han ansåg därför att de borde läggas till
grund för systemet, äfven om deras litenhet skulle göra nödvändigt
att använda förstoring (Syst. nat, observ. 17).*
Linné har bekräftat sin åsikt genom den benämning han
använder: »sexualsystemet». Om vi granska dess plan och
beskaffenhet, få vi en inblick i den naturuppfattning, som fört Linné till dess
formulering. Han har betecknat det såsom artificiellt, hvilket också
är sannt, i stort sedt; men det är allmänt bekant, att flera af dess
grupper (vare sig klasser eller ordningar) äro »naturliga» (genom
»symmetria omnium partium», Classes plantarum, sid. 487). Sådana
äro klass 12:6 (Rosaceæ), 14:1 (Labiatæ), 14:2 (Labiatifloræ), 15
(Cruciferæ), 17: 3 (Papilionatæ), 19 (Compositæ), 20:1 (Orchidaceæ),
21:6 (Coniferæ).* Äfven de högst anmärkningsvärda klasserna 21
och 22 (och äfven 23) äro hvar för sig en enhet, ehuru ej
sammanhållen af något från blomman hämtadt numeriskt, topografiskt eller
morfologiskt argument,4 utan af ekologiska analogier — således typer,
sedda i lif och arbete och valda från synpunkten af en viss
lifsytt-ring. Till och med en af sexualsystemets stora, artificiella klasser,
t. ex. Pentandria, är just såsom sexualklass en långt mera enhetlig
grupp med likformig organisationstyp, än det motsvarande begreppet
»Campaniformes» + »Infundibuliformes» hos Tournefort.
Kännetecknet »ståndare 5» är ej mera berättigadt såsom klassmärke, än t. ex.
rubriken »Pentapetali» (5-kronbladiga) hos en föregående systematiker.
Men Linné har ej stannat där, ty grundtanken är innehållsrikare:
den 5-taliga, normalt likbladiga blomman med ståndare af
blombladens antal och dessutom ytterligare två egenskaper: ståndarna
fullkomligt fria och pistill i samma blomma som de (hermafrodit blomma).
1 »Essentiales totius plantas», Syst. nat. observ. 6.
* I Linnés Disquisitio etc. i Novi Coram. Ac. Se. Imp. Petrop., 5, 1760, sid. 12.
läses: »antheræ non minus quam fruetus accuratissime definita est figura,
locula-menta, dehiscendi modus, pollen, et hujus ipsius pollinis non minus quam seminum
certa et constans est magnitudo, color, figura propria».
* Uti Genera plantarum har Linné till sexualklasserna 14, 15, 16, 17, 19, 20
fogat en lång beskrifning, afseende klassen såsom en naturlig grupp, och påpekar
äfven dessa sexualklassers identitet med de naturliga klasserna hos äldre författare.
* Man jämföre så skiljaktiga monoecister, som Poterium, Sagittaria, Quercus,
Platanus, alla inom Monoecia Polyandria. — Hos Tournefort äro motsvarande växter
inströdda såsom ordningar under flera skilda klasser under rubrikerna »flos (d. v. s.
mas) a fruetu (d. v. s. femina) separatus» eller »flos a fruetu sejunctus in distincta
planta».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
