Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Systema naturæ: Regnum vegetabile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
gaudent», och för Monandria dels orden »Maritus unicus in
matrimo-nio», dels »Stamen unicum in flore hermaphrodito». Till
klasstabellen hör också en folioplansch med 24 bilder, visande för hvarje klass
en motsvarande blommas ståndare (och pistill). Dessa små bilder
äro, ehuru skematiserade, dock så till vida konkreta, som de
flesta visa en bestämd naturlig typ, t. ex. för klass 3 ståndare och
pistill af ett gräs, för klass 21 samma organ af en Carex-art, för klass
10 en Dianthus-art, för klasserna 14, 15, 16, 17 befruktningsdelarna
af en labiat, en crucifer, en malvacé och en papilionacé, o. s. v. Till
klasstabellen ansluter sig en annan, som upptager en dubbel
foliosida under den stolta titeln »Caroli Linnæi Regnum Vegetabile».
Här finner man klasserna, ordningarna, dessas underafdelningar och
släktena. Uti den stora afdelningen 5 : 1 (Pent.-Monog.) finner man
72 släkten (bland dem stå här äfven Viola och Impatiens, under det
Lobelia och jasione stå kvar i klass 19); detta stora antal delas i 12
grupper efter på samma gång blomhyllet och frukten, t. ex. a.
Flo-res imperfecti; [3. Petalum 1, semina 4 (t. ex. Anchusa); y. Petalum
i, semina 2, o. s. v., och |x. Petala 5 inæqualia (Viola, Mirabilis).
Att hvarje systematiker ansett sitt eget system innebära ett
framsteg framför de föregående, är ej att förundra sig öfver, och man
finner, att nästan hvar och en på något sätt kritiserat sina
föregångare. Linné har mer än de flesta andra låtit förstå sitt missnöje
med föregående botanisters systematiseringsverk,1 och detta, oaktadt
han för hvarje enskild författare i lika hög grad framhåller
förtjänsterna, ja, ägnar entusiastiska loford åt sina föregångare. I sina
yttranden om sitt eget system omtalar han det ej såsom fullkomligt, han
ej ens rosar det med lika mycken själfkänsla som sina öfriga verk,
men man läser dock i månget ord af honom en medveten insikt, att
sexualsystemet var grundadt på väsentligare organ, än något annat.
Efter sin bekantskap med Vaillants föredrag om växternas kön (se
sid. 15) hade Linné fått sin öfvertygelse om sexualiteten ytterligare
stadgad genom andra skrifter; i Systema naturæ (Observ. 8)
uppräknar han som sina sagesman Grew, Camerarius, Rajus, Blair m. fl.2.
1 Så t. ex. uti inledningen till Syst. nat, ed. 1: »Jag har fått lära, att endast
till mycket få författare kan man sätta tro», och »Högst få botanister har man att
tacka för säkerhet och fulländning i vetenskapen».
2 Den sist citerade, P. Blair, har i arbetet Botanick essays, 1720, lämnat en
historisk redogörelse för observationer och experiment, som bestyrka sexualiteten.
»There is 110 Fruit or Seed without a previous Flower» m. m. — Att ståndarna
kunde tjäna till inledningsgrund, insåg måhända först af alla J. H. Burckhard (1676
—1738) uti »Epistola ad Leibnitzium» 1702. Någon kännedom därom synes ej Linné
hafva haft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
