Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Systema naturæ: Regnum vegetabile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
gammalt. Visserligen hade en mer eller mindre dunkel bild däraf
föresväfvat alla botaniska författare och säkerligen alla, som
iakttagit växtvärlden; det kunde ej undgå någon, att i den stora
mångfalden funnos enheter, sammanhållna af vissa likheter, hvilket ju
också ger sig uttryck i ett gemensamt namn för en mängd växter,
som äro hvarandra mer eller mindre lika, så att t. ex. alla tulpaner,
hur de än växla, dock alla heta »tulpan», Tulipa. Sådana släkten,
eller åtminstone artgrupper, anades redan af Conrad Gesner (1516 —
1565);1 äfven Clusius (1526—1609) sammanställer växterna efter
deras yttre likhet; från Cæsalpinus har Linné såsom ett viktigt
argument citerat orden: »Confusis generibus omnia confundi necesse est»
(om släktena, eller artgrupperna, förblandas, måste allt förblandas),
och detta förberedande systematiseringsarbete har Caspar Bauhinus
i hög grad befrämjat genom den ordnade sammanställning och
öfver-sikt af alla dittills bekanta växter, som finnes i hans »Pinax» eller
»Index» (1623), ett verk, om hvilket det blifvit sagdt, att man med
detta i sin hand kan undvara hela den föregående botaniska
litteraturen, och som ger oss långa växtlistor med ett gemensamt
begynnelsenamn, som både till formen och i talrika fall äfven i
verkligheten betecknar en generisk grupp med dess mer eller mindre klart
fattade arter. Genom Morison (1620—1683), »den förste
monogra-fen», Rajus (1628—1705) och Rivinus (1652—1725) klarnade
ytterligare släktbegreppet och fixerades många namn.2 Men en mängd
botanister föredrogo dock ännu att upprada sina »växter» (»stirpes»)
i bokstafsordning eller på något annat sätt, som samordnade
olikartade och alls ej samhöriga kategorier, släkten, arter, varieteter o. s.
v., ett bevis på att ingen ordning ännu upptäckts och föreskrifvits,
nog tillförlitlig och imponerande att tvinga till allmän efterföljd.
Tournefort utförde slutligen det storverket att begränsa släktena
genom bestämda kännetecken, som han för hvarje släkte likformigt
formulerat till en generisk diagnos med oupphörliga hänvisningar till
fullständiga och noggranna afbildningar af bestämda arter. Men
ännu var ej målet hunnet. Då ett växtsläkte för oss är ett genom
abstraktion funnet begrepp, måste det gestalta sig olika allt efter
förfarandet vid analysen, och släktet blir mer eller mindre sant och
1 Dennes stora botaniska verk blef först efter tvåhundra år utgifvet af C. G.
Schmiedel: Opera botanica per duo secula desiderata, 1751—1771.
»Såsom exempel på släktnamn hos den berömde Rajus må anföras några af
hans Compositæ uti Historia plantarum, I, 1693, Liber V, sid. 220: »Cap. 1 De
Lactuca, Cap. 2 De Soncho; Cap. 3 de Hieracio Chondrilla dicto; Cap. 4 De
Hi-eracio Hyoseride aut Hypochæri; Cap. $ De Hieracio simpliciter dicto», o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
