Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Systema naturæ: Regnum vegetabile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
Gram. trem. minus panicula parva (B. minor), och 4 Gram. trem.
orientale spicatum annuum D. Scherardi (troligen ingen Briza-art).
De Tournefort\ska släktena Triticum och Avena förvandlar Scheuchzer
till »Gramen spica triticea» och »Gramen avenaceum» (sedermera
citerade af Linné under namnen »Triticea» och »Avenacea»).
Släktbegreppet stod sålunda vid denna tid på svaga fötter. Linné har
därför om vissa af de senaste botanisterna sagt, att emedan de
öf-verväldigats af de nyupptäckta släktena och ej längre sågo
Tourneforts släktkaraktärer tillfyllestgörande, så togo de sin tillflykt till
växternas habitus, det allmänna utseendet, blad, stam, rot^ och
åter-gingo därigenom »ad priorem barbariem». Och hvad var detta annat
än auktoritetslydnad? Hvem hade föreskrifvit, att släktena skulle
begränsas efter Tourneforts sätt eller också icke alls? »Auctoritatem
agnoscimus nullam nisi autopsiam solam in Re herbaria» (»vi erkänna
ingen annan auktoritet i växtkunskapen än vår egen varseblifning»,
Genera plantarum, företalet, § 11).
Vi kunna nu föreställa oss den unge Linnæus’ arbete vid hans
första försök att utan undervisning och med ringa hjälpmedel vinna
en ordnad kunskap om sitt hemlands ej synnerligen rika flora. Han
måste först söka finna de minsta naturliga grupperna, artkomplexerna
eller släktena, och då han med sin stora vetgirighet, med sitt starka
minne, med sin skarpa syn, som utan förstoringsglas förmådde tyda
de minsta blomdelar,1 och med sitt oförlikneliga skarpsinne genomgått
det material, som vår vildflora och våra trädgårdar erbjödo, fick han
i sina händer de stora botanisternas verk, »Pinax», »Institutiones»,
»Agrostographia» o. s. v. Att han ej alltid kunde i dessa verk
igenkänna naturen, att han fann olika typer sammanslagna och lika
typer åtskilda emot naturens anvisning, framgår af hans
ändringsförsök i sina ungdomsskrifter (se ofvan, sid. 10 och följ.), och det är
otvifvelaktigt på dessa onaturliga eller åtminstone oklara växtsläkten»
som Linné syftar med följande yttrande år 1730: »När jag först
ran-sakade naturen siälf och såg henne sträfva mot Autorers mening, ty
aflade jag alla præjudicier, blef en scepticus och tviflade om alt, dä
öpnades först ögonen, då kunde jag först märka sanningen». Dessa
ord af Linné, som tydligt utsäga, att ett flitigt och framgångsrikt
naturstudium upptändt hans håg och stadgat hans beslut att
upp-rifva botanikens odugliga grundvalar och ersätta dem med nya, läsas
i ett företal, dateradt 1730 och ämnadt att inleda hans första utkast
1 »Omnia quæ descripsi nudo, nec armato, oculo vidi» (allt hvad jag här
beskrifvit har jag sett med obeväpnadt, ej beväpnadt öga), Gen. plant, företalet, §21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
