Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Systema naturæ: Regnum vegetabile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
mången tHannibal ante portas», men som ännu står och ännu hankar.
Att arbetet varit träget, förstår man af Linnés egna meddelanden.
Han gifver omständlig släktkaraktär (character naturalis) för 935
växtsläkten (i ed. 2, 1742, ökade till 1021); de som han haft tillfälle
att undersöka på lefvande växter (i hans bok betecknade med *) äro
till antalet 686 (i ed. 2 ökade till 775). I den år 1736 utgifna
Funda-menta botanica upplyser Linné, att detta arbete är frukten af 7 år,
och att dess 365 aphorismer stödja sig på undersökning af 8000
blommor;1 detta är således numerären af de arter eller föregifha
arter, som tillsammans bilda hans släkten i ed. 1 af Genera plantarum.
Medan detta pågick, utförde han med en lätthet, som nästan,
väcker häpnad och som knappt kan förliknas vid ett studium i vanlig
mening, det dryga arbetet att granska alla släktena i den redan
ganska omfattande litteraturen (hans citat gälla i främsta rummet
Tournefort, Plumier, Dillenius, Rivinus, Micheli). För Linnés
genomträngande skarpsinne synes detta arbete ha varit en lek; den gamla
botanikens hela utvecklingsgång, dess förtjänster och fel ligga
uppslagna för honom, och beundransvärd är den säkerhet, hvarmed han
vid denna tid förstod att bedöma de två förflutna seklernas
botaniska verk.8 Auktorernas tgenera» jämförde han nu med naturens»
med de artgrupper, dem träget naturumgänge och snillets förvissning
såg såsom oupplösliga enheter; och efter sin uppfattning af naturens
sammanhang behöll han vissa släkten, upphäfde eller nybildade
andra, och fixerade hvart och ett genom vissa väsentliga
kännemärken.8
Släktkaraktären är enligt Linnés fordran en beskrifning på alla
blommans och fruktens (fruktifikationens) organ. För hvarje släkte
(utom de egentliga kryptogamerna) måste således redogöras för 6
kategorier: calyx (foder), corolla (krona), stamina (ståndare), pistillum
(pistill), pericarpium (frukt), setnina (frön), och under hvar och en af
dessa några vissa delar (eller ock vissa underafdelningar). Vi kunna
1 Jämför sid. 19.
* Se Linnés Classes plantarum 1738, ett mästarprof i lärdom, takt och
uttryckssätt.
• Af de nyss uppräknade auktorer, som Linné företrädesvis citerat, har han i
de flesta fall följt Tournefort. De skäl, som bestämt hans val i detta fall, läser
man i Gen. plant., företalet, $ 12: »Jag förringar ej T:s utmärkta förtjänster, men
jag förnekar, att hans släktkaraktärer äro fullkomliga och att släktena med deras
hjälp kunna skiljas. Ej heller skulle jag hafva föredragit hans kännemärken, om
han ej hade bifogat afbildningar af blomdelarna, som göra hans släkten mera
begripliga än andras. Hade ej hans tecknare härigenom gjort flera upptäckter än
författaren själf genom sina definitioner, så skulle Tournefort fatt långt färre anhängare».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
