Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Systema naturæ: Regnum vegetabile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
medföra äfven en flerfaldig nytta: de passa i hvarje växtsystem
(oberoende af dettas indelningsgrunder), de behöfva ej för något enda
släkte ändras, om nya släkten upptäckas, under det en »char.
ficti-tius» i så fall måste ändras och en »char. essentialis» löper fara att
förlora sin betydelse; och de innehålla så många kännetecken utöfver
de allra nödvändigaste, att ingen tvekan behöfver uppstå om hvad
genus de åsyfta (se not 3 föreg. sida).
Att fel funnos, som kunde rättas och som framtiden skulle rätta,
var oundvikligt, bland dem äfven observationsfel, eller åtminstone
iakttagelser, som kunde tydas på ett annat sätt, då längre fram rikare
material och nya synpunkter funnos.1 En sådan observation, som
sedermera måst beriktigas, är Stratiotes karaktär; följande ord hos
Linné: -»Stamma. Filamenta viginti longitudine perianthii, receptaculo
inferta, Antherœ simplices» måste utgå och blomman måste angifvas
såsom »femina» inom Dioecia (Stratiotes är nämligen 2-byggarp och
hanplantan är ej anträffad i Sverige); de organ, som Linné kallat
»sta-mina» äro sterila staminodier af tillspetsad form (däraf Linnés uttryck:
1 En annan af Linnés motståndare, den framstående floristen H. J. N. Crantx
(1722—1800), hvars angrepp på Linné blifvit af A. J. Retzius kallade »bile
conspur-cati» (gallsprängda), har mot Linnés genera framställt mången anmärkning, som ej
blott är hållen i en illvillig, af blindt hat präglad ton, utan i sak löjligt småaktig.
Hallers omdöme härom »Crantz Linnæum passim corrigit» och »Multa emendatio
Linnæi» betyder i de flesta fall: han häcklar Linné i tid och o tid. Att ett släktes
begränsning skulle komma att växla efter upptäckten af nya arter o. s. v., hade
Linné själf förutsagt. Angående Didynamias släkten (Labiatæ) visar Linné,
hurusom de ofta nog i något visst afseende ej följa hela karaktären och därför uppdela
sig i undersläkten. Crantz talar gärna om »maximus Haller, vir laboriosissimus et
capacissimus», den ende, »a quo systema naturale absolutum sperari potest» (ett
hopp som slog fel), men han har ej ett enda erkännande ord för Linné, och till
förfång för sig själf har han i flera fall afkortat Linnés släktkaraktärer, såsom t. ex.
då han uti lnstitutiones rei herbariæ, 1766, bland sina »Compositæ»,
underafdel-ningen »Habitu deliquescentis» (d. v. s. med afvikande habitus) uppräknar släktena
Echinops, Xanthium, Protea, Globularia, Scabiosa, Jasione, Eriocaulon m. fL, men
i deras diagnos ej medtager ståndare, stift och märke. Vidt och bredt, såsom gällde
det en stor upptäckt, ordar han om vara eller icke vara af någon af de linnéska
släktenas 4 X 26 detaljer (»litteræ», se sid. 35); se t. ex. om Sinapis och Geum i
hans Stirpium austriacarum fasc 1 (1762), sid. 50, och fasc. 2, sid 5.
En landsman till Crantz, den såsom florist lika berömde J. A. Scopoli (1723
—1788), har äfven vidtagit granskningar och förbättringar vid några af Linnés genera.
I sin Flora carniolica 1760 (företalet) säger han härom: »De linnéska släktena har
jag mestadels bibehållit, ej därför att de uppställts af en stor man, ty det vore ett
bräckligt stöd, stridande mot sanningen och ett fördärf för vetenskapen, utan emedan
jag af mina egna observationer funnit dem vara de riktigaste. Dock tillstår jag, att
jag i tvifvelaktiga fall oftast litat på Linné, och hvarför skulle jag ej sätta tro till
en man, som noggrannare än alla andra sett växternas riktiga kännemärken».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
