- Project Runeberg -  Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare : skildringar utgifna af Kungl. Vetenskapsakademien i anledning af tvåhundraårsdagen af Linnés födelse / III. Carl von Linné såsom botanist /
44

(1907) [MARC] Author: Otto Hjelt, Einar Lönnberg, Christopher Aurivillius, C. A. M. Lindman, Alfred Nathorst, Hjalmar Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Species plantarum

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

ruber minor);1 af tallen3 upptogos »Furuträä, Stor Skogz Tall»
(Pi-nus sylvestris), »Mindre Skogz Tall» (P. sylvestris altera) och »Lilla
Bergz Tall, Maru Tall» (P. humilis seu Pumila incubacea). Linné
själf har i Adonis Uplandicus (1731) 5 skilda slag (olika blomfärger)
af Centaurea segetum C. Bauh. (d. v. s. Centaurea cyanus), efter
Tourneforts föredöme samordnade med öfriga arter; och på samma
sätt 3 »Hepatica-arter» (odlad blåsippa med fylld blomma af blå, röd
och hvit färg), m. m. Men vid samma tid börjar Linné, såsom
förut omtalats (sid. 10 etc), i en mängd fall beteckna »varieteter» på
ett särskildt sätt och inordna dem under vederbörliga arter.

Ett af sina storverk, släktbegreppets omläggning på ny grund
och de enskilda släktenas omgestaltning, hade Linné åstadkommit
därigenom, att han såsom ingen före honom- studerat arterna
grundligt och följdriktigt efter nya principer. Då släktena stodo färdiga i
sitt nya skick (Genera plantarum, ed. 1) med skarp kontur, med
klara och uttrycksfulla drag, hade äfven artbegreppet för Linné en
annan betydelse än förut. Man erinre sig det arbete, som Linné
utfört: han hade utforskat tusentals blommor och frukter till alla
deras detaljer från de skilda synpunkterna af antal, form, relativ storlek
och läge, — ett arbete, hvarvid han haft ganska liten hjälp af den
föreliggande litteraturen; och ett oerhördt framsteg var härmed gjordt
redan i faktisk, empirisk växtkännedom. På så sätt fick Linné full
visshet i en fråga, som framträder redan i hans ungdomsskrifter, men
som där endast med tveksamhet löses, nämligen variationernas
betydelse i förhållande till artskillnaderna. Äfven här samarbetade
Linnés okufliga energi och flit med hans öfverlägsna naturkännedom och
säkra omdöme, och så var ett nytt viktigt resultat vunnet: en art
har af naturen (och i naturen) oföränderliga gränser, inom hvilka
rymmas vissa olikheter eller variationer, som uppkomma under odling
eller af andra tillfälligheter.

En fullt klar och skarp begränsning arterna emellan har Linné
ej fordrat, för att af ett antal växter (sam-arter) skall kunna
uppbyggas ett släkte; men om artskillnaden drifves för långt, få oväsentliga
kännemärken för stor betydelse, och äfven släktet kan då blifva
obestämdt och dess gränser godtyckliga. I sina regler för
genusbe-gränsningen har Linné angifvit vissa möjligheter för olikheter inom
själfva släktet (Fund. bot. 177—): fruktens form är ej lika bestämd
som blommans; organens läge (»situs») är det säkraste kännetecknet;

1 Bromelius, Chloris Gothica, 1694, sid. 70.
’ Därsammastädes, sid. 84.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linne200ar/linnebotan/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free