Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Species plantarum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
seu non spinosa hortensis rubra, seu Ribes oflicinarum». Samma
växt hette hos O. Rudbeck d. y. »Vitis vinifera Ribes sylvestris
dicta, fructu rubro», ett exempel på, i hur hög grad enhet och
likformighet saknades i nomenklaturen.
Växterna hade således icke längre några vetenskapliga namn,
utan dessa voro ersatta af »differentiæ», artskillnader eller
artbeskrif-ningar. Den man, som under 1600-talet gjort mer än någon annan
för att samla och uppräkna alla då kända växter, Caspar Bauhinus,
hade också känt hela bördan af nomenklaturens missriktning och
förkortat de flesta differentiæ till några få ord, ofta blott 2 eller 3,
och i hans Pinax (1623) läser man därför t. ex. »Polygonum
latifo-lium» (vår nuvarande Polygonum aviculare L.), till utseendet en
två-namnsbeteckning. Men det låg i sakens natur, att härmed ej var
vunnet något annat än ett förkortadt skrifsätt; lika gärna kunde
växterna signerats med ett enda namn eller en siffra. Betecknande
är, att hos C. Bauhinus jämte »Polyg. latifolium» äfven förekomma
»Polyg. brevi angustoque folio» och »Polyg. oblongo angustoque
folio», som Linné likaledes fört till Polyg. aviculare.
Rivinus och Tournefort, som klargjorde släktbegreppet, hafva åt
eftervärlden lämnat en stor mängd genera, utmärkta af ett bestämdt
namn. Såsom vi sett, blefvo bådadera omskapade af Linné. Redan
i sina ungdomsskrifter började Linné äfven förbättra arternas
»differentia», i det syftet att däri ej skulle upptagas annat, än beskrifvande
uttryck, hämtade från växten själf. Detta syfte fullföljer Linné ännu
i Flora Suecica (1745), där differentiæ äro korta och beskrifvande,
till öfvervägande antal hämtade ur de föregående arbetena Flora
Lapponica och Hortus Cliffortianus. Så hafva t. ex. de två svenska
Rliamnus-zrtema. följande differentia: »Rhamnus ramis spina
termi-natis, floribus quadrifidis dioicis» (= Rhamnus catJiartica L.) och
»Rhamnus inermis, floribus monogynis hermaphroditis» (= Rh. fr
an-gula L.). Endast tillfälligtvis finner man blott 2 ord, t. ex.
»Cor-nus herbacea» (= Cornus suecica L.) där »herbacea» är artens
beskrifvande »differentia specifica».
I Species plantarum (1753) upprepas dessa differentiæ med nödiga
ändringar på grund af sammanhanget (så t. ex. >, Cornus herbacea
ramis binis» i motsats till den kanadensiska »Cornus herbacea ramis
nullis»). Detta verk ger alltså för första gången alla växtarter (så
långt de voro för Linné bekanta och af honom erkända) i fullständig
systematisk ordning.
Men af ännu större betydelse är detta verk därigenom, att Linné
återgifvit växterna de under århundradenas lopp förlorade namne?!.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
