- Project Runeberg -  Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare : skildringar utgifna af Kungl. Vetenskapsakademien i anledning af tvåhundraårsdagen af Linnés födelse / III. Carl von Linné såsom botanist /
50

(1907) [MARC] Author: Otto Hjelt, Einar Lönnberg, Christopher Aurivillius, C. A. M. Lindman, Alfred Nathorst, Hjalmar Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Species plantarum

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5<>

ordningsföljd i blommans plan, således äfven monoklini och diklini,
monoecism och dioecism. (Ett exempel på, att »situs» äfven i denna
mening far tjäna till artskillnad, äro RAammis-arterna. å sid. 48).
Utom blomställningen, som t. ex. utgör indelningsgrund inom hans
artrika släkte Veronica, föredrager Linné bladen, emedan de gifva
»elegantissimas naturalissimasque differentias», äfvensom fulcra eller
växternas »hjälporgan» (stödjeblad, klangen, tornar, taggar, blad- och
blomskaft, stipler, glandier m. m., Fund. bot. 84), ja äfven stam och
rot (den senare hos den tidens botanister äfven innefattande
jordstammen). Hufvudregeln är, att »differentia» (äfven kallad »nomen
speci-ficum») måste skilja växten från alla dess samarter (Fund. bot. 257).
Artgränserna höllos i allmänhet mycket vida. »Numerus
plantarum», som hos Rajus (1686) uppgick till nära 19,000 (arter, afarter,
variationer) och hos Tournefort (1694) till öfver 10,000,l förmodade
Linné (1753) utgöra omkring 10,000, då växterna fattades såsom arter.
I hans 2:a upplaga af Spec. plant. (1763) upptagas2 ungefar 7,500
arter med beskrifning. Klart inseende hvarje närmast liggande behof
och ifrigt verksam för dess tillgodoseende, har Linné äfven här fört
sin vetenskap in på reformationens väg genom att hellre
sammanhålla och befästa arterna än splittra dem, hellre bortrensa afarter och
varieteter, än upphöja dem till arter. Däraf Linnés ifver att
utmönstra alla artkaraktärer, som hämtas från storlek, färg,
blomningstid o. dyl. (Fund. bot. 309). Att han därvid i enskilda fall kunde
gå för långt, anmärkte redan samtida botanister (t. ex. Haller, Retzius
och Ehrhart), och detta fann han ofta själf samt hvarken tvekade
att tillstå detta eller att ändra artbegränsningen i sedermera utgifna
skrifter (ed. 2, 1763; Mantissa plantarum 1767 och 1771;
Supple-mentum plantarum, utg. 1781 af Linné d. y.). Det är ej heller
obekant, att en senare tid under påtryckningen af en mångdubbel
artmängd finner vissa artkaraktärer både praktiska och naturligt sanna,
som af Linné förbigås med tystnad, t. ex. växtens storlek (man
järn-före t. ex. de skilda arterna inom Scirpus, inom Eleocharis, inom
många kryptogamsläkten o. s. v.), samt blomkronans färg, kännetecken,
som till åtlydande af Linnés, för sin tid ganska välgrundade
föreskrifter, alltför länge åsidosattes af den deskriptiva botaniken och
än i dag vållar svårigheter i uppfattningen af äldre floristers mening.
Till och med skiljaktigheter i blomningstiden är enligt nyare
upptäckter användbar till artskillnad, särskildt för de s. k. säsongdimorfa

1 K. Jcsscn, Botanik der Gegenwart und Vorzeit, 1864, sid. 460.

2 Jämför J. A. Schultes, Grundriss einer Geschichtc und Literatur der Botanik,
1817, sid. 139.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linne200ar/linnebotan/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free