Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordines naturales
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5B
då vi ännu alla äro lärjungar i naturvetenskapen, böra vi alla gå
från det enskilda till det allmänna och således först grunda släktena,
sedan familjerna och slutligen klasserna».1 Linné har härmed
före-skrifvit, att man med naturliga släkten till utgångspunkt bör söka
uppställa dem i en sådan ordning, att ett mellanliggande
(intermediärt) alltid kommer att stå mellan de närmast befryndade, och att
sålunda en kedja bildas eller ännu bättre en gruppering, lik en
geografisk karta, där ett land på alla sidor omgifves af grannländerna.
Men detta kan ännu ej åstadkommas, ty de ännu oupptäckta
släktena åstadkomma afbrott och luckor, hvarigenom ordnandet afstannar
och »plantæ vagæ» uppkomma, som ej kunna placeras, förr än deras
förbindelselänkar påträffats. Det som i främsta rummet visar
affini-teten (frändskapen) släktena emellan, är deras fruktifikationsorgan.
Hvem skulle utan blomma och frukt kunna säga, att den väldiga
Robinia är så nära besläktad med den trådfina Trifolium filiformer
Linné är därför fullt säker på, att »yttre» karaktärer, såsom bladen,
klängena, växternas varaktighet m. m. äro bedrägliga och först i
andra rummet få tagas i betraktande. Och dock finnas kännetecken
äfven af detta slag som stå så tydligt för sinnena, att de förvissa
oss om samhörigheten, ehuru vi ej kunna säga, hvari de bestå, under
det tvärtom fruktifikationen kan visa stor mångformighet och
oregelbundenhet. Så öfverensstämma alla Papilionacece mycket nära till
blomkronan, men om man jämför deras frukter, finner man många
olikheter: Geoffroya har stenfrukt, Melilotus nöt, Hedysarum
ledbalja, Astragalus 2-rummig balja o. s. v. Hos Laföatœ (»V ertieill&tæ»)
råder ett motsatt förhållande: här är frukten lika hos alla, men
kronan och ståndarna växla (t. ex. Mentha — Ajuga — Lamium).
Någon allmän regel kan därför ej gifvas, annat än hänsynen till
»symmetria omnium partium» (öfverensstämmelse i alla delar). En
af Linnés förnämsta efterföljare inom det naturliga systemet, P. De
Candolle2 har i sin lära om denna delarnas »symmetri» uttryckt sig
så: naturforskningens mål är att upptäcka den totalbild (ensemble),
som uppkommer af växtdelarnas inbördes ställning (disposition), ty
så snart denna hos två skilda organismer har samma planläggning,
blifva organismerna i sin helhet lika, äfven om de enskilda organen
äro mycket olika, och däri består den habituella likheten. — Till
sist förordar Linné såsom allmän regel följande två åtgärder för att
finna nyckeln till det naturliga systemet, båda lika svåra och hart
1 Linnés Prælectiones, utg. af Giseke, sid. 17.
2 Théorie élémentaire de la botanique, 1819.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
