- Project Runeberg -  Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare : skildringar utgifna af Kungl. Vetenskapsakademien i anledning af tvåhundraårsdagen af Linnés födelse / III. Carl von Linné såsom botanist /
62

(1907) [MARC] Author: Otto Hjelt, Einar Lönnberg, Christopher Aurivillius, C. A. M. Lindman, Alfred Nathorst, Hjalmar Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Organläran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62

Linné citerar, är engelsmannen Rajus5 stora arbete Historia plantarum,
som i sin i:a volym innehåller en vidlyftig framställning af
konstuttryck och definitioner och i omtryck utkom så sent som 1693.
Rajus har ofta angifvit, att han stöder sin mening på definitioner
och rön af J. Jungius, en för sin tids naturforskning i hög grad
betydelserik man (1587—1657)5 som i full öfverensstämmelse med Baco’s
ord: »Non fingendum aut excogitandum, sed inveniendum, quod
Na-tura faciat aut ferat», föreskref noggranna observationer såsom enda
grunden för naturkännedomen, och medelbart utöfvat stort inflytande
på Linné samt genom denne på hela den nyare naturforskningen.
Från Jungius har Rajus öfvertagit en stor del af sin terminologi inom
morfologien, delvis densamma, som ännu är gällande, och som
innebar det framsteget att växtens delar ses från synpunkten af sitt läge,
sin uppkomst, sin ordningsföljd och hvad mera åskådningen kan
gifva upplysning om. Under det jungius’ framställning1 ofta har en
viss filosoferande omständlighet, formulerar Rajus klart och elegant,
ehuru oftast ganska mångordigt, och i många fall gör han
berikti-gande tillägg efter erfarenhetens vittnesbörd; ganska ofta äro
dessutom hans termer mera lefvande genom hänvisning till organets
betydelse och förrättning. Såsom exempel på dessa gamla definitioner
må anföras »blomman», jungius (som har kvar från Cæsalpinus den
uppfattningen, att blomman, »flos», ej innefattar »fruetus», d. v. s.
pistillens fruktämne) definierar sålunda: »Blomman är en finare och
ömtåligare del af växten, utmärkt genom sin färg eller gestalt eller
genom bäggedera och sammanhängande med fruktanlaget.» Rajus
anser detta säga för litet och gifver därför följande definition:
»Blomman är . . . eller genom bäggedera» (ordagrannt efter Jungius),
»föregående en frukt och sammanhängande med den och tjänande till
att hölja och täcka den då den är späd, samt sedermera antingen
affallande eller vissnande innan frukten mognar.» Vi återkomma
längre fram till denna blomteori. Att Rajus gör sitt bästa för att
förbättra Jungius’ organlära, visar äfven följande exempel: »Ett
sammansatt blad är ett sådant, som består af skaft. . . och lober eller
flikar, hellre än af enkla blad, såsom Jungius säger, ... ty allt det
som plägar affalla jämte skaftet, bör kallas bladet, t. ex. hos valnöt,
ask och rönn. Men de delar, som hos många blad ses skilda, äro
lober och flikar, och ej egentliga blad.» Har Jungius härvidlag
varit något inkonsekvent, så kan dock äfven Rajus behöfva
förtydligas. Linné afgör saken på följande sätt (Fund. bot. 83, 6): »Blad

1 J. Jungius, Isagoge phytoscopica, utgiiven 1678 af Joh. Vagetius.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:59:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/linne200ar/linnebotan/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free