- Project Runeberg -  Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare : skildringar utgifna af Kungl. Vetenskapsakademien i anledning af tvåhundraårsdagen af Linnés födelse / III. Carl von Linné såsom botanist /
65

(1907) [MARC] Author: Otto Hjelt, Einar Lönnberg, Christopher Aurivillius, C. A. M. Lindman, Alfred Nathorst, Hjalmar Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Organläran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

65

axeln).1 »Bladet» (örtbladet, folium) har ej någon definition i
Philoso-phia botanica; Linné ansåg utan tvifvel detta grundorgan alltför
mycket växlande till form, byggnad och läge för att kunna
definieras (hvilket ju äfven den nyaste tidens morfologi måste vidkännas),
samt äfven till lefnadssätt och nytta alltför mångfaldigt (Linné
uppräknar t. ex. äfven »folium demersum» och »folium natans»,
sänk-blad och flytblad). Af den allmänna, platta bladgestalten föranleddes
Linné att till detta begrepp äfven foga de s. k. bladen hos Ruscus
(numera »plattgrenar» eller »kladodier»). Stundom vacklar Linné
mellan en artificiell, praktisk klassifikation af växtdelarna och en
anordning, som förråder en djupare insikt i deras släktskap; i sina
öfversikter tillämpar han den förra, i hans anmärkningar varsnar man
den senare metoden. Ett exempel härpå är bladet, bland hvars
underavdelningar man ej finner den senare morfologiens »lågblad»
och »högblad»; men sådana äro dock beskrifna af Linné, ehuru på
artificiellt sätt uppförda långt ifrån »bladet». »Lågblad* (enligt en
senare terminologi) finner man nämligen (Philos. bot. sid. 50) hos
»hybernaculum» (vinterknopp), som dels är en lök (sittande på »roten»,
d. v. s. jordstammen »caudex descendens»), dels en knopp (»gemma»,
sittande på »caudex adscendens» eller stundom på »roten»);2 att
lökfjäll och knoppfjäll likställas med hvarandra och fattas såsom
förändrade blad, läser man i Linnés afhandlingar om Prolepsis
plantarum. 8 — »Högblad* åter (enligt en senare terminologi) finner man
omnämnda inom den artificiella organgrupp, som Linné kallar fulcra
(Philos. bot. 84, sid. 50) eller hjälporgan. Dessa äro af 7 slag:
stipler, braktéer, tornar, taggar, klangen, glandier, hår. Såsom man
ser äro flera morfologiskt olikartade organ här sammanförda:
klänge-na uppdelas ej i blad- och stamklängen; torn och tagg stå bredvid
hvarandra, ehuru deras grundolikhet är fullt riktigt framhållen (torn:
»en udd som utskjuter från veden», tagg: »som är Fästad på barken»,
båda med flera exempel, ehuru bladtornarna hos Berberis räknas till

1 Linné har dock någon gäng användt äfven andra uttryck. Så t. ex.
beskrif-ver han Lathrœa squamaria på följande sätt i Spec. plan tar: *Cau/is infra terram
corymbosus, ut fructificationes solæ supra terram solitariæ in singulo ramo». —
En af Linnés samtida, C. G. Ludwig, räknar äfven löken (bulbus) till »roten»
(Institutiones hist. phys. Regni vegetabilis, 1757). — Ännu långt efter Linné hade
botaniken mycket förvirrade morfologiska begrepp: forskare sådana som Koelreuter,
Gleditsch, Hedwig kunde t. ex. anse stomata, indusium och glandelhår såsom
»antherer». Se Sachs, Geschichte der Botanik, 1875, sid. 472.

* Se härom Löflings Gemmæ arborum, i Amoenitates academicæ 2 (rotstocks
knopp hos Pedicularis hirsuta och Anemone hepatica).

• Amoenitates acad., 6.

C. A. M. Lindman, Linné »om botanist.

5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:18:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/linne200ar/linnebotan/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free