Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Organläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
taggarna; x och slutligen föres hit äfven hractea, karakteriserad såsom
ett »folium florale», d. v. s. blomstödjeblad, som till form och färg
skiljer sig från de öfriga bladen. I senare skrifter har Linné sökt
på olika sätt bestämma »bladets» natur: det igenkännes på sitt
förhållande till knopparna, man kan ej tänka sig ett blad utan en
bladvinkels- eller axillärknopp, ej heller en knopp utan ett stödjande (och,
såsom det tyckes vara Linnés mening, närande) blad.2 — Linnés
åtgärd att skilja -»knoppen» från axelsystemet och sätta den i en
särskild kategori (se strax ofvan), utvisar att han förbigår organens
morfologiska sammanhang, så snart de hafva någon starkt
framträdande funktion; någon ovisshet om knoppens verkliga byggnad och
natur förefanns dock icke, ty det var redan för den för-linnéska
botaniken väl bekant, att knopparna hos träd och buskar innehålla
bladrudiment, som följande år utveckla sig till en blad- eller
blombärande gren. Genom att sålunda ur det följdriktiga sammanhanget
utbryta mera -egendomliga organ, har Linné förberedt den slutliga
förklaringen af deras afvikande form och byggnad. Exempel härpå
är Oxalzs-rhizomQt, som Linné ej räknar till roten, utan
till»hyberaa-culum» i samma mening som »bulbus» (löken). Här må äfven erinras
om hans beskrifning på »roten» af en »Fucus» (Laminaria)\z »dess
rot häftade sig utan på stenarna liksom med fingrar».
Linnés organlära har således först och främst till syfte att
sorgfälligt uppsöka växternas delar i deras rika formväxling. Hans
Philo-sophia botanica har uppnått detta mål genom att upptaga hela det
befintliga kunskapsförrådet och rikta det med nya begrepp. Vidare
har Linné här velat kort och exakt karakterisera och benämna
växt-organen för att möjliggöra en lättfattlig, redig och saklig
växtbeskrif-ning inom den systematiska botaniken; och allmänt erkänner man
den oöfverträffliga skicklighet, hvarmed detta värf utförts. Philosophia
botanica står därigenom i jämnhöjd med Linnés deskriptiva arbeten.
»Då man läser Auctorer före och efter Linnés reformation, finner
man språket helt olika».4 Att en ofantlig mängd egna iakttagelser
och analyser lagts till grund för framställningen, är höj dt öfver allt
tvifvel; utom de blomanalyser i tusental, som förut omtalats (sid. 34),
må man särskildt gifva akt på det vidlyftiga kapitlet »foliatio» (PhiloSc
bot., sid. 105—108) och den omständliga granskningen af »pericar-
1 Se dock mera om »spinæ» hos Berberis å sid. 74 och 76!
2 Prolepsis plantar., Amoen. acad. 6, sid. 339, 367.
s Linnés Västgöta-resa, sid. 169.
4 Linnés Egenhänd. anteckn., utg. 1823, sid. 205.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
