Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Organläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Den första effekten häraf ser man i Linnés djärfva grepp att
från växtens organsystem utbryta *fruktifikationen* och ställa den
gent emot »planta» eller växten i öfrigt (d. v. s. de vegetativa
organen). Redan härigenom får blomman ett förut okändt intresse för
vetenskapen, och Linné själf ägnar den en långt omständligare
redogörelse, än vegetationsorganen, så att kapitlet »Fructificatio» i
Phi-losophia botanica är nära tre gånger så omfångsrikt som »Plantæ».
Största delen af Linnés botaniska iakttagelser äro nedlagda på detta
område. Därigenom kunde han omgestalta och utvidga blommans
organlära på ett sådant sätt, att hans teori och terminologi (enligt
Philosophia botanica) uti allt väsentligt ännu äro gällande. Blomman
hade tilldragit sig hans uppmärksamhet först såsom växtens prydnad,
sedan såsom dess formrikaste och dock af vetenskapen alltför
mycket förbisedda del; men den fick inom kort i hans ögon ett ännu
högre värde, då han fann att blomdelarna gåfvo fastare och
fullständigare indelningsgrunder till växtrikets ordnande, än alla förut
pröf-vade. Såsom sin förnämste ledare till denna upptäckt har Linné
omnämnt Vaillant (se sid. 15), och ännu i Philosophia botanica ägnar
han honom följande hyllning:» Vaillantius Botanices reformationem
incepit», hvarmed han syftar på den vidtgående betydelsen om den
nya läran »de sexu plantarum».
Linnés blomteori innehåller hufvudsakligen följande satser.
i. Blommans delar (Fund. bot. 87, Philos. bot. 87, sid. 55)
äro 4: calyx, corolla, stamen, pistillum (foder, krona, ståndare, pistill).
Härmed har Linné gjort slut på den förutvarande villrådigheten,
hvad man skulle tänka om »blomman», då den var skild från
»frukten» (se ofvan sid. 63), ty fruktens anlag eller förberedelse är nu ett
af blommans egna organ, en del af pistillen.
2. Pistillens delar äro enligt Linné 3 (Fund. bot. 86, d; Philos.
bot. 102, sid. 67): germen, stylus, stigma (fruktämne, stift, märke).
Härmed har Linné rättat den föregående terminologien att pistillen
ät den »tuba» (d. v. s. stiftet), som utgår från »embryo» (enligt
Pontedera) eller »rudimentum fruetus».
3. De organ, som aldrig saknas i blomman, »essentia floris»
(blommans väsen, Fund. bot. 88), äro anthera och stigma
(ståndar-knapp och märke). »Flos ex anthera et stigmate nascitur, si ve
tegumenta adsint, sive non».1 Detta utvecklas vidare i följande
1 Denna sats läser man redan hos Rajus, Stirp. extra Britann. nasc, 1694:
»Blommorna kunna sakna sina prydnadsdelar, såsom petala, men de sakna aldrig
sina apices> (d. v. s. ståndarknappar). Rajus menar med »blomma» endast en
ståndarblomma (se ofvan sid. 63).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
