- Project Runeberg -  Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare : skildringar utgifna af Kungl. Vetenskapsakademien i anledning af tvåhundraårsdagen af Linnés födelse / III. Carl von Linné såsom botanist /
69

(1907) [MARC] Author: Otto Hjelt, Einar Lönnberg, Christopher Aurivillius, C. A. M. Lindman, Alfred Nathorst, Hjalmar Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Organläran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69

satser (man erinre sig, att Linné ansåg växternas sexualitet och
könsalstring bevisad): a) det är svårt att bestämma växtens organ, om
man ej utgår från pollen och semen (ståndarmj ölet och fröämnet)
såsom de enklaste och första; dessa äro bestämda för hvarandra
(»semen» betyder dock företrädesvis det mogna fröet, som redan
innehåller växtens afkomma eller växtanlaget); och från denna
utgångspunkt beskrifvas sedan äfven de följande organen, såsom b) germen:
det omogna anlaget till frukten (»pericarpii seminisve rudimentum»,
där »semen» betyder torr, enfröig frukt, emedan sådana hos Linné
heta »semina»); och både stift och märke äro bihang till germen,
»märket är fruktämnets fuktiga topp», »stiftet är märkets fot, som
förenar det med fruktämnet»; c) »all fruktifikation kan uppvisa
stån-darknapp, märke och frö» (Fund. bot, 88: 13, sid. 56).* Linné har
sålunda helt och hållet ändrat begreppet »blomma» till att ej blott
vara »fruktens föregångarinna» (fruetui prævia) eller på något sätt
»sammanhängande med frukten», utan till just det eller de organ,
som könligt frambringa frukten.2

5. Mindre väsentliga delar af blomman äro således calyx och
corolla. De äro skyddsmedel (tegumenta) för ståndare och pistiller
(Philos. bot. 88, sid. 56). Den allmännaste och naturligaste
anordningen, säger Linné, består däri (Philos. bot., sid. 59), att calyx är
fastare och kortare, corolla ömtåligare och affallande, pistillen belägen
i midten innanför ståndarna, o. s. v.; dessa allmänna och välkända
förhållanden gör ej en »genuinus Botanicus» till föremål för vidare
utläggningar, men väl »idiotæ et peregrinatorum turba», som
därigenom »öka den allmänna okunnigheten.».

6. Calyx eller blomfodret i egentlig mening kallas perianthium
(Philos. bot. 106, sid. 71); i mindre sträng mening (»secundario»)
räknas dit involucrum (svepe) och spatha (hölster).8 Calyx plägar

1 Att märket (stigma) och ej fruktämnet (germen) upptages såsom nödvändigt
(essentiellt) organ, förklaras på följande sätt i Sponsalia plantarum 1746, Amoen.
acad. i: »Germen fruetum numquam ad maturitatem proferre potest, nisi cum
stig-mate flori insit». — Som bekant kan en pistill kastreras genom bortskärande
af märket.

* Tournefort, som förnekade sexualiteten, har i några fall närmat sig den nu
formulerade slutsatsen. Han definierar pistillen (som är en del af blomman, men
ej hör till frukten) såsom »den del som plägar upptaga blommans midt emellan
ståndarna» (Institutiones, sid. 70), men han gör dock följande förbehåll: »Ofta är
pistillen intet annat än den späda frukten».

* Hos Rajus heter det (Hist. plant., I, sid. 16): »Några anse att calyx eller
perianthium snarare är ett bihang till än en del af blomman». — Grew delade
blommans organ i 3 afdelningar: empalement (calyx, perianthium), foliature (petala),
attire (stamina, apices, pistillum, stylus).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linne200ar/linnebotan/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free