Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Organläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7*
hafva morfologiskt egendomliga hontmgsbehållare. I en liten
afhand-ling af år 1762, Nectaria florum (Amoen. acad. 6, sid. 263), återkom»
mer samma framställning; med afseende på nektariernas läge och
ursprung uppställas här 18 olika former, hvilka i sak kunna
samman-slås till följande (här öfversatta till svensk terminologi): a)
hcnungs-skifva (umbellater), b) honungsskål (Ribes, Prunus), c) honungsrör
(Lamium, Galeopsis), d) hanungsglandler (Sinapis etc, Reseda,
ärtblommorna), e) »honungs/jäll* (Campanula, egentligen de utbredda
ståndarbaserna), f) »corona* (Passiflora), g) honungsgrop och -ränna
(Ranunculus, Lilium), h) sporre, »calcar» (Viola), i) särskilda
honungsblad (»nectaria propria», Aconitum, Trollius, Aquilegia, Parnassia),
k) pistillnektarier (de numera s. k. septalglandlerna m. m., t. ex.
Hyacinthus). Häribland uppträda äfven exempel på honungskörtlar,
som sitta på foderbladen (de numera s. k. extranuptiala nektarierna).
I sina deskriptiva verk omnämner Linné ofta glandierna på blad och
bladskaft, t. ex. hos Viburnum opulus, Ricinus communis,
Hippo-mane, Cucurbita, Mimosa, Cassia, Erythrina, och hos Marcgravia
umbellata beskrifver han de stora, skaftade honungsbägarna sålunda
(Spec. plant. 503): »glandulæ nectariferæ... forma corollæ ringentis,
galeæ seu supremi petali Aconiti».
10. Af blommans organlära hos Linné må nu äfven omtalas
hans egendomliga åsikt om det organ, som han kallar treceptaculum»
eller fästet (blomaxeln), Tourneforts »thalamus». Därmed menas ett
parti af blomman, »som sammanhåller fruktifikationens olika organ»
(Philos. bot., sid. 54) och som kan fattas dels såsom blommans, dels
såsom fruktens fäste eller »basis». Man erinre sig härvid, att från
blomma och frukt bör uteslutas blom- och fruktskaftet, som af Linné
räknas till det vegetativa axelsystemet, »truncus». Receptaculum
har således här ej uttryckligen af Linné benämnts en stamdel eller
axel i blomman. Längre fram har han offentliggjort sin egendomliga
spekulation om blommans uppkomst och i och med detsamma
»växtens metamorfos» (Metamorphosis plantarum 1755, i Amoen. acad. 4):
en vegetativ knopp öfvergår till blomma genom s. k »prolepsis»
(anticipation eller försprång), i det att knoppen utvecklar sig flera år
i förväg och därvid förvandlar sig till blomma (Prolepsis plantarum,
Amoen. acad. 6). Här fattar Linné blomman såsom bildad af blad
till alla sina kretsar (ehuru han undviker att tala om »blomblad»),
samt en stamdel som uppbär dem, ty blomman är »jämförlig med
växten». Bladnaturen hos hyllet var ju en gammal föreställning och
har uttalats af Malpighi och Grew. — Emedan receptaculum ej klart
fattas som en stamdel, kommer Linné till följande egendomliga, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
