Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Organläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
också lätt förklarliga slutsats (Philos. bot 107, sid. 72): »hos
leosand-risterna» (Prunus, Spiræa, Rosa o. dyl., som hafva en skål- eller
bägarlik blomaxel) »omgifver receptaculum den inre sidan af
blomfodret» (receptaculum floris perianthium interne cingit), och hos
cucurbitaceerna »sammanväxer det rundt omkring (undique) med
fodrets insida». Det tyckes här vara Linnés mening, att fruktämnet
hos t. ex. Cucurbita och Cucumis, som vi kalla undersittande, är
inneslutet af »receptaculum», som i sin ordning är inneslutet af
blomfodret (perianthium); likaså blir konsekvensen, att äfven Rosa’s nypon är
utantill bildadt af blomfoder och därinnanför af »receptaculum», vid
hvilket kronblad och ståndare äro fastade. Det undersittande
fruktämnet hade ej förut fatt en träffande förklaring. Tournefort har
såsom kännetecken för vissa grupper begagnat uttrycket »calyx abit
in fruetum» (blomfodret öfvergår till frukt); så t. ex. just gurkväxterna»
Motsatsen är hos samme författare: »pistillen öfvergår till frukt» (t.
ex. liljeväxterna). Denna förblandning af pistill och calyx har Linné
påvisat, och för att upprätthålla sitt nya begrepp, blommans germen»
för de olika fallen, afger han följande förklaring (Philos. bot. 179,
sid. 124): »detta är detsamma som ett nedanför eller ofvanför
blomfodret sittande fruktämne», det ena hos Saxifraga, det andra Geunu
»Tournefort har förstått saken bättre än han uttryckt den».
Bland de många iakttagelser, som Linné lämnat åt eftervärlden,
beröras äfven några frågor, som först långt senare fått sina mästare
och i den nyare morfologien mycket bidragit till förklaringen af
organens olika gestalt och utbildning. Så har Linné uppmärksammat,
att vissa organ kunna utvecklas olika, allt efter utbildningen af något
annat organ. Han har särskildt framhållit motsatsen mellan örtbladens
(de vegetativa delarnas) frodighet och blomningens riklighet; vissa
omständigheter, som påskynda eller öka bladskotten, hindra eller
förminska blombildningen. Om en vanlig krukväxt flyttas in i ett
varmhus med rik jordmån (Amoen. acad. 6, sid. 327), frambringar
den under flera år många och bladrika grenar, men kommer ej till
fruktsättning. Linné anser detta bevisa, att bladen uppstå af de
anlag, som eljest skulle kunnat blifva blommor (»folia inde crescere,
unde prius enati flores»), och använde därför detta exempel såsom
ett stöd för sin nyssnämnda spekulation om »metamorphosis» (se
sid. 74)1. Ett liknande fall är fjällväxternas förändrade utveckling,
då de flyttas till annat klimat: de blifva större och frodigare men
1 Skillnaden mellan vegetation och blomning uttryckes i Löflings Gemmat
arborum (Amoen. acad., 2) på följande sätt: »Gemma omnis continuat
vegetatio-nem, usque dum fruetificatio terminet actum vegetationis, et novas vitas spargat».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
