Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Organläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
ändrat dessa arter» (Spec. plantar.) Linné räknar hit äfven
manstro-siteter, t. ex. gallbildningarna genom djurens angrepp; en såxlan är
* Saltas amentum insectifera rosa» (Problema botanicum i slutet af
Gemmæ arborum, Amoen. acad. 2). Äfven gestaltändringar af
blomdelarna höra hit; Linnés s. k. »luxuriantes flores» (Philos. bot., sid.
79) kallas »pleni» i det fall, då, såsom Linné direkt utsäger,
»ståndarna utväxa till kronblad» (fit dum Stamina excrescunt in Petala»,.
Philos. bot. 121, sid. 81). På ett annat ställe beskrifver han de
nedre, outvecklade bladen hos Lathyrus articulatus på följande sätt
(Hortus Upsaliensis, sid. 217): »e Semine nascitur.. petiolis
ensifor-mibus aphyllis decurrentibus basi utrinque denticulatis» (d. v. s. de
s. k. fyllodierna), »dein faciem mutat» (sedan ändrar den utseende).
Andra exempel, som syfta på att ett organanlag fått sin gestalt
förändrad under förändrad funktion äro följande. De blad, som råka
komma att växa under vattnet, fa en förändrad utbildning och blifva
mycket sönderflikade, t. ex. Ranunculus aqiiatilis och Nasturtium
amphibium (Metam. plant., Am. ac. 4). Linné har vidare ägnat löken
(bulbus) och knoppen (gemma) en jämförande betraktelse, hvars
innehåll är följande (Amoen. acad. 6, sid. 381). Löken skiljer sig från
knoppen endast däri, att den förra består af persisterande bladbaser,,
som äro köttiga; men dessa fa ej förväxlas med den blifvande
växtens blad, utan böra betraktas på samma sätt (»haud aliter
consi-derare oportet»), som knopparnas yttre fjäll, som äro »förhårdnade
af luften eller kölden» (»ab aére vel frigore induratas»). I samband
härmed stå följande yttranden om knoppens uppgift (Philos. bot., sid.
301); »Gemma (et semina) defendunt a climatis duritie (skydda mot
klimatets hårdhet) och »gemma conservat embryones inter squamas».1
Ett ännu tydligare exempel på Linnés föreställning om metamorfos
i nuvarande betydelse är hans framställning af Berforis-tomarna.
(jämför ofvan, sid. 65 och 74). I Hortus Cliftbrtianus säger han:
»Spi-nis triplicibus»; i Flora Suecica ed. 2 (1755) »stipulæ solitariæ
trifur-catæ in spinas transeunt»; i Amoen. acad. 6 (1760), sid. 330:
»bladskaftet sammandrager sig till en torn (spina) och dess bas, som på
1 Uti Löflings Gemmæ arborum 1749, Amoen. acad. 2, läses följande
intressanta inlägg i metamorfosläran: »En betraktelse af knopparna (gemmarum
conside-ratio) är af icke ringa botanisk nytta (usum botanicum minime spernendum præstat);
ty den leder oss till att öfvertänka växtdelarnas släktskap och ringa skiljaktighet (ad
contemplandam partium plantarum adfinitatem, earumque levern differentiam). Ett
hänge består af strödda brakttfer (squamis alternis) med småblommor i sina
bladvinklar. Låt detta hänges axel (rachis) växa ut till en gren och hvarje brakté antaga
naturen af ett blad; då skulle det blifva en vanlig gren med strödda blad och
blommor i bladvinklarna».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
