Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtlifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»3
gjuta något visst elastiskt innehåll».1 Att pollenkornen ej föras ned
genom stiftet (»tuba»), är Linnés mening i öfverensstämmelse med
Needham, men i motsats mot Moriland, något som han (se sid. 109)
iakttagit på de för blotta ögat synliga pollenkornen af Mirabilis, som
stanna kvar på märket, hvarjämte han hos Amaryllis såg färgade
strimmor fortsätta sig ned genom stiftets kanal till fröanlagen. I fröet
uppkommer då dess »essen tia», det s. k. »corculum» (växtanlaget,
embryo), och dettas viktigaste del är »plumula» eller »punctum vitæ»
(lifspunkten, tillväxtpunkten; Philos. bot. 57).
— Om fröet af ärt eller ek lägges i ljumt vatten, åtskiljas dess
halfvor, och den lilla punkt, som förenar dem, och som knappt utgör
hundradedelen af fröet, ser man utveckla sig; därpå aflFalla de två
halfkloten, som äro fröets kotyledoner eller hjärtblad, och af den lilla
punkten, eller corpusculum vitæ, uppkommer hela växten. Det största
träd uppkommer af ett dylikt litet anlag, som knappt väger en
femtiondedel af ett gran, men dock, när det lägges i jorden, förmår
förtära dennas beståndsdelar och förena dem med sig. Detta material
blir alltså genom det lilla obetydliga fröets krafter så förändradt, att
ej ens en konstnär eller den skickligaste mekaniker skulle kunna
uttänka och rätt förstå ett sådant under, och ännu mindre efterhärma
ett enda blad af växten (Curios. naturalis, Am. ac). Vattnet i
jorden uppsuges af de groende fröna, som förena vattnet med
jordpartiklarna och luften (Skånska resan).
Genom denna skildring har Linné på det otvetydigaste sätt
an-gifvit sin vitalistiska ståndpunkt. Växtens lifskraft är aktiv redan
under groningen, dess första stadium; det är ej de yttre krafterna,
som förändra eller forma växten, utan detta sker genom växtens egen
inneboende kraft. Följande yttrande innebär samma tanke:
— Fröna, som läggas i jorden, förena med sig myllans finaste
beståndsdelar med hjälp af sol, luft, moln, regn och vindar, afpassa
allt detta efter sin egen natur och förändra det till växter, så att det
största träd ej kan sägas vara annat än mylla i underbar förbindelse
med luft och vatten, modifierade genom de krafter, som Skaparen
nedlagt i det lilla fröet (Oecon. nat, Am. ac).
— Vattnet stiger upp i växten genom värmen, som får ersätta
hjärtat (»cor plantis nullum, sed calor efficit omnia», Philos. bot. 147,
sid. 93), och den sålunda utvidgade vätskan strömmar mot det minsta
motståndet. Härvid bidraga bladen, som »transpirera och andas»
(transspirant et adtrahunt, Philos. bot. 81, sid. 39), »liksom djurens
lungor», och som motsvara djurens rörelseorgan (»musculi analoga
1 Jämför J. Sachs, Geschichte der Botanik, sid. 466.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
