Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtlifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9o
— Efter temperaturen urskiljas följande söner (Växternas
plantering, sid. 18—19). »Zona calida» (heta zonen, t. ex. Coffea) har
50—70° F. om vintern. »Zona temperata» (t. ex. Laurus) har om
vintern 30—40° F. »Zona frigida» hyser växter, som i ett växthus
tåla köld nog, men däremot ej öfver 38 ° F. (Digitalis, Lonicera m.
fl.). »Zona frigidissima» (t. ex. Empetrum, en växt som tyckes kunna
uthärda den starkaste köld) innefattar växterna på höga fjäll, »under
hvad latitudo loci de ock månde vuxit.» — Exempel härpå bilda en
mängd Kap-växter i Hartecamp, som ej ville blomma; de sattes af
Linné först i 60—70 ° F., och växte då »otroligt»; »skotten blefvo
3-dubbeit längre och 2 gånger tjockare än vanligt», men de
blommade icke, och efter 1 V2 månad började skotten fälla bladen
(Tar-chonanthus, Baccharis, Myrica). Ar 1737 sattes likaledes i Cliffords
trädgård i Hartecamp några Kap-växter i fria luften, och höllo sig
till våren, då de vissnade (Diosma, Phylica, Myrsine, Celastrus,
Bosia, Anthospermum, Myrica).
— I Uppsala botaniska trädgård (enligt Linnés Hortus
Upsa-liensis, 1748) hade man kännedom om växternas odling enligt
hemlandets naturförhållanden. »Alpince plantæ» äro vårväxter, ty i
fjällen- finnes hvarken sommar eller höst; de förstöras ej af frost och
uppsöka öppna lokaler. »Sibiricœ» fördraga den strängaste köld.
»Narbonenses* utveckla sig till frömognad på varma ställen.
»Me-diterraneœ^ från Medelhafvets öar måste skyddas mot frost1 och
under sommaren stå på öppen och varm lokal; »Capenses» få ej i
vinterhusen förvaras vid öfver 12 ° värme och blomma villigt under
vintern; ^Aegypticæ et arabicœ» äro heta och torra och böra knappt
vattnas under halfva året.
— Liksom allt upplifvas genom sommarens värme, och
växterna i all sin ljuflighet framgå ur jordens sköte, tillväxa och blomstra,
likaså försvinner deras fägring för vinterns stränghet, och endast
några mossor, lafvar och alger lefva kvar, så hemmastadda inorden,
att de af kölden tyckas gynnas i sin blomstring. Då vattendragen
isbeläggas, bevaras många vattenväxter under istäcket, oberörda af
frosten, och många af dem äro därför gemensamma för våra
och indianländernas sjöar, såsom Stratiotes, Nymphæa, Scirpus,
Isoêtes, Limosella, Elatine, Hippuris m. fl., och några växa i
källdrag, där det ständiga vattenflödet hindrar isbildningen, såsom
Car-damine, Veronica beccabunga, Montia. -— Då snön täcker jorden,
skyddar den marken mot den strängare kölden. Vid storm samlas
1 Om sjöns betydelse för klimatets mildring, se Västgötaresan, sid. 85.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
