- Project Runeberg -  Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare : skildringar utgifna af Kungl. Vetenskapsakademien i anledning af tvåhundraårsdagen af Linnés födelse / III. Carl von Linné såsom botanist /
95

(1907) [MARC] Author: Otto Hjelt, Einar Lönnberg, Christopher Aurivillius, C. A. M. Lindman, Alfred Nathorst, Hjalmar Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtlifvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

95

växtriket förändras i viss grad, i det att många växter undergå
större eller mindre förändring till utseendet.

Arternas förändring borde Linné hafva konsekvent förnekat.
Han har i sina tidigare skrifter lärt, att skaparen gifvit hvarje växt
en viss art-natur (se sid 8l), hvarigenom den redan såsom ett
embryo kan bestämma öfver materien. Följdriktigt vore att då denna
bestämmanderätt ej längre kan göra sig gällande, så måste växten
duka under (så t. ex. i fjällklimatet). Arten är en bestämd skapelse
(af skaparen eller af naturen), med vissa kvaliteter eller krafter. Men
till dessa, således till artens natur, hör förmågan att ikläda sig
tillfälliga egenskaper, d. v. s. att variera. Varieteterna äro växter af
samma art, »förändrade af någon tillfällig orsak» (Philos. bot. 306,
sid. 239). Arten är naturlig; variationen är tillfällig.

I stort sedt hade Linné skäl att vidhålla arternas konstans. Så
gör vetenskapen än i dag inom vissa gränser. Men i enskilda, gifna
fall insåg Linné, att artgränsen var sväfvande; och därtill
föranleddes han af varieteterna, ty där stor formrikedom rådde, var
afgöran-det svårt emellan »artskillnad» och »variation.» »Dantur varietates non
paucæ quæ et ingenium et experientia exposcunt» (det finnes
varie-teter, som fordra både snille och erfarenhet för att kunna tydas,
(Philos. bot., sid. 248). Ett exempel härpå var Ranunculus repens och
R. bulbosus: Linné skiljer dem såsom arter i både Flora Suecica
och Species plantarum, men tillägger om R. repens i Spec. plant. ed.
2, sid. 779: »Varietas potius præcedentis authore Hallero»
(skiljemärken upptagas dock för både »rot», blomfoder och växtsätt). Det
fanns vidare månget släkte, inom hvilket arterna voro svåra att skilja,
och således artbegränsningen öfverlämnad åt botanisternas godtycke.
Ett sådant släkte var Rosa, om hvilket Linné i Spec. plant. ed. 2
(1763) säger: »Species Rosarum difflcillime limitibus circumscribuntur
et forte natura vix eos posuit» (det är ytterst svårt att för
Rosaarterna uppdraga några gränser, och måhända har naturen ej
uppställt några sådana). Detta måste i enskilda fall rubba artbegreppets
pålitlighet och gifva arterna utseende af att vara mindre naturliga.
I vissa fall har Linné ej hållit strängt på sina arter, utan (t. ex. i
Spec. plant.) yttrat, att man ej tager mycket fel om man slår
tillsammans två eller flera.

Genom sin lära om växternas utvandring och bosättning i ett
annat område (dels »regio», dels »statio») har Linné framkastat en
idé om vissa varaktiga förändringar hos växterna, d. v. s. att
variationerna (ehuru tillfälliga) kunna blifva beständiga. Man kan då fråga,
om ej dessa nya egenskaper måste anses lika nyttiga och nödvändiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linne200ar/linnebotan/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free