Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eo6 Ve
antekna. — Det tyckes likväl, som han sedan blifvit något bältre, emedan han
lät i PreelectionsCatalogen införa samma underrättelse som året förut, och
var denna Höst-Termin icke allenast Facultetens Decanus, utan skref också
bref till Archiater BåcKk, af hvilka det sista jag sedt, är dateradt d. g Dec.,
och som bland annat innehåller desse väl oredige men icke oläslige ord:
”Gud hafver beslutit att upplösa mer än hälften af de band, som hållit mig
vid det jordiska,” — Han var äfven denna Termin tillstädes vid den första i
December hållna Licentiat-Examen , men förmådde hvarken bivista den andra
strax derpå följande eller sjelf presidera för sin sista, i samma månad ventile-
rade, Disputation de Ifyperico.
Ifrån början af år 1777 ända till sommaren, eller under hela vintern och
vårtiden, då han ständigt vistades i Upsala, var han både till kropp och själ
i högsta måtta förfallen. Alla hans lemmar och organer, i synnerhet tungan,
de nedre extremiteterna och urinblåsan, voro förlamade. Hans tal var osam-
manhängande och oftast obegripligt. Utan andras bjälp kunde han icke kom-
ma från det ställe, der han satt eller låg , icke kläda sig, äta eller ver kstäl-
Ja det minsta han behöfde- AF hans organiska lif fanns blott andedrägten,
matsmältningen och blodets omlopp ännu i någorlunda godt skick. Alt annat
var mer eller mindre förstördt. Hans själ hade förlorat all sin yltringsförmå-
ga genom verktygens fullkomliga oordning. Hau hade intill och med förglömt
sitt eget namn, och han tycktes merändels vara utan all medvetenhet af både
det framfarna och det närvarande. Icke dess mindre hade han tidfals sina ly-
sande ögonblick, och det var i synnerhet då, — när han fick se någon af si-
na fordna Disciplar, den han särdeles älskade, vid hvilka tillfällen hans an-
sickte gaf tillkänna ett glädjefullt deltagande; — när i hans närvaro uppstod
tal om någon del af NaturalHistorien, i kvilket han med leende mine altid
böd till att deltaga; — ock när han fann liggande framför sig några böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
