Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till hvilket han troligen samlat material under sina resor i flera
af fäderneslandets med afseende på naturen mycket omväxlande
provinser.
Denna akademiska afhandling, som under Linnés inseende till
offentlig granskning framställdes den 30 Juni 1759 af studeranden
David Pontin af Smålands nation och har till motto Plinii ord:
»Qusenam qualisque esset vita sine arbore ulla, sine frutice
viven-tium», har, såsom äfven namnet antyder, den svenska
trädplanteringen till föremål. Den sysselsätter sig sålunda med rent
praktiska föreskrifter för plantering af till största delen inhemska
trädslag, hvilka kunde bereda invånarne nytta och nöje och skaffa
ersättning för det virke och bränsle, som årligen lämnades af
sko-garne. »Fastän många», heter det i själfva inledningen, »gjort
början med trädplanteringskonsten, anser jag dock, att den ej af
någon bragts till sin fulländning, hvarför intet är mera vanligt än
att i både offentliga och enskilda samkväm få höra beklaganden
öfver den skogsbrist, som hotar vårt fosterland. De flesta, säger
jag, upprepa denna klagan, genomträngda af en ej ringa farhåga;
många tala ej om annat än att plantera träd, men få lägga
handen vid en så viktig sak; jag har sett, att några personer hafva
besått marker med ek och tall, men, tyvärr, endast helt få med
önskad framgång.
Jag tror mig därför ej hafva kunnat finna ett nyttigare ämne
och som mera varit förtjänt af bearbetning än just detta om
skogs-kulturen,1 då det ligger höga öfverheten om hjärtat, och då jag
hoppas att därigenom kunna tjäna aktningsvärda medborgare, och
dessutom de konster och vetenskaper, som bidraga till statens
välfärd, hafva anspråk på ett rum, som ingalunda är det ringaste.
Ej utan ledsnad har jag märkt, att det lägre folket saknar
nödiga insikter för detta stora värf; ganska ofta har jag funnit, att
allmänhetens hela skogskultur mera stannat vid tomma ord än
varit förenad med praktiskt arbete, i det de förmena, att
skogsplantering antingen vore af ingen betydelse, eller också helt och
hållet borde öfverlämnas åt naturens omsorg, emedan träden oupp-
1 Sed dubitant homines serere atque impendere curam,
Quid majora sequar? Salices humilesque Genistae,
Aut illae pecori frondem, aut pastoribus umbram
Sufficiunt; sepemque satis et pabula melli.
––non ulli obnoxia curae. Virg. Georg, II: 433 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
