- Project Runeberg -  Linné och Växtodlingen /
69

(1907) [MARC] Author: Magnus Bernhard Swederus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Atriplex hortensis (Molla). Fortplantas med så liten möda,
att den i trädgårdarne ofta sprider sig själf.1

Anethum graveolens (Dill). Synnerligen passande för vår
jordmån och vårt klimat.2

A. Foeniculum (Fenkål), som trifves bra på sandjord, men
hos oss är mindre vanlig.3

Egentligen är denna växt flerårig, men här förstöres den
under vintern, såvida den ej förvaras bland torr sand i en något
varmare källare.

Lepidium sativum (Krasse). Denna växt kommer fortast upp
af frön och ej sällan sår den sig själf. Hos bönderna är den
ganska vanlig och hos de förnämare användes den som krydda på
sallater. Det finnes en form däraf med krusiga blad, som är af
bättre beskaffenhet.4

1 »Editur cum Brassica vel in jusculis frequens.» P. Jerlin, Macellum
olitorium, p. 126.

2 »Dill bruka wi samla bladen af och torka til matkryddor; den
promoverar sömn, så at när någon vid siukdom ej får sömnro, är dillwatn, som med
en wisp stänkes på hufwuddynan, ganska godt.» Linn^i Coll. dicet. 1742—
1744.

* >Fänkål wäxte här [vid Skanörl i Trägårdarna mycket frodigt,
uthärdade wintrarne, och sådde sig der sjelf, hwilket gifwer tilkänna det milda Gli
mat, som är wid Skanör, der icke allenast belägenheten åt Söder och det
kringflytande hafwet, utan ock sandjorden, som är warmare än annan jord, bryter
kölden. Hos oss uppe i landet sås Fänkål hwart år och förgås hwar winter
utan at någonsin bära frukt; ja, jag märkte at den Fänkålen, som nu i
sommar 1749 war sådd i Upsala Trägård, emot all wana och plägsed uthärdade
den följande wintren emellan 1749 och 1750, som i mannaminne war den
lindrigaste, stod qwar år 1750 och upkom af sina förra rötter; men ehuru
behage-lig sommaren war 1750, och gaf den bästa Sädeswäxt i Swerige, som någon nu
lefwande kan ärindra sig, kunde dock icke Fänkålen i Upsala bringa fram
mogna frö; så at en simpel sommar i Skanör kan frambringa det, som icke
twenne år i Upland kunna mogna.

Efter som Fänkålen behöfwes så mycket til wåra kök och Apotheker,
och efter som wi nödgas köpa Fänkålsfrö uti stor quantitet utifrån hwart år
til säde och til medicine; så borde Skanörsboarne tilhållas. så för det
allmännas som sin egen nytta, at plantera Fänkål til stor quantitet.» Linné, Skånska
resa, s. 232.

4 »Krassa bruka bönderne tugga i kyrkan som tobak at dermedelst
promovera saliven; äfwen antiscorbutisk. Winterkrassa står grön hela wintren och
giör om wåren sina wackra blad fram; skulle wara mycket lätt at bruka på
mat för krydda om wintren, men jag undrar högeligen, hwarföre det ej skier.»
Linnjsi Coll diat 1742—1744.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:27:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linneovaxt/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free