- Project Runeberg -  Linné och Växtodlingen /
72

(1907) [MARC] Author: Magnus Bernhard Swederus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

het, men synes ännu mera sällan till i trädgårdarne. Den är
mycket skarpare i smaken än föregående och föredrages därför af
förnämt folk.

3. Till de fleråriga växterna höra:

Solanum tuberosum (Potatoés eller Jordpäron), en i våra
dagar införd växt, som ej här under den korta sommaren kan bringa
sina bär till mognad. Den fortplantas därför med sönderskurna
stjälk-knölar, som vårtiden nedläggas i jorden. Växten tycker om
skydd mot stormar samt väl bearbetad jord. Dessutom förstöres
densamma äfven af lindrig köld, hvarför den under vintem bör
förvaras bland torr sand i en källare.1

Helianthus tuberosus (Jordärtskockor), en för vårt luftsträck
synnerligen passande växt, men som här ej frambringar blommor

1 »Potatos eller Solanum tuberosum war planterad af arbetsfolket wid
Pipbruket [vid Alingsås] på sjelfwa bärget emellan klipporna, dit mylla war
förd och lagd; det wäxte wäl och rötterna woro om hösten icke swåra at
igenfinna, ty de hade ej tilfälle at gå på djupet.» Linné, Wästgöta resa, s. 131.

»Potatoés wäxte här [vid Krapparp] mycket wäl, men beklagades så här
som på andra ställen, at folket icke gerna wille äta rötterna. Folket war nog
pickhogadt at sätta denna wäxt, men hade deremot, at hon fordrade en god
jord, där altid god säd wäxer, och at hon ej tålde minsta köld, ty på en enda
frostnatt förderfwades stjelken, dä rötterna sedermera icke tiltogo; men denna
roten är just icke gjord för dem, som hafwa öfwerflöd af tilräckelig säd; ty
man bör äfwen höra dem, som lidit misswäxt, om icke roten smakar dem.
bättre, då hon friar från hungersnöd och död; och sedan säden blef upfunnen
smakade ållonen bätska.» Linné, Skånska resa, sid. 320.

»Tartuffel med Potatoés wäxte i den täcka trägården, som med mycken
möda blifwit anlagd wid Rösjöholm. Bägge örterne woro så lika som ett par
styfrar, men med den åtskilnad allenast, at tartyffelen hade blå, men Potaterna
hwita blommor, så at de helt wist intet äro annat, än, endast varieteter, såsom
hwita och röda Bönor, fast roten på Tartyffelen merendels är rundare, blekare,
smakligare och har tunnare skal. På et par ställen i Skåne hörde jag, at örten
brukades til grönkål, hwartil jag, såsom Medicus, icke kan styrka, emedan hon,
utom det hon är af Solani genere, äfwen har en odorem virosum.» Linné,

1. c., s. 355.

»Solanum, potatos. Kunna stekas i askan och ätas med smör, kokas ock

i soppor. Har man god jord at depencera bort, kan så wara, men då är det
bäst efter det nyligen uti V. Acad. [af grefvinnan Eva de la Gardie 1748]
in-gifna rönet bruka dem til stärkelse och puder, ty det är et species Solani,
h war före jag ej eller wågat recomm endera dem till föda så mycket som andre
mine landsmän.» Linnjsi Coll. dicet. 1748—1749.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:27:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linneovaxt/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free