Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och frukt. För att den skall erhålla tillräcklig näring, omplanteras
den med stjälk-knölar hvart tredje år. Den är smakligare än
föregående, lättare att odla samt erbjuder ett hälsosammare födoämne,
och därför synes det egendomligt, att dess odling i våra trädgårdar
ej blifvit allmännare.1
Lathyrus tuberosus (Jordmöss) smakar bra för våra landsmän,
som resa i Holland; här visar den en sådan lifskraft, att om den
en gång inplanterats i en trädgård, kan den knappast utrotas. Dess
baljor mogna dock ej hos oss och därför måste den fortplantas
med rotknölar.2
Sium Sisarum (Sockerrot). Växten frambringar sällan
grobara frukter i vårt land, men kan lätt förökas med små afryckta
rottrådar. Hvart annat eller hvart tredje år bör den nyplanteras,
för att roten skall bli riktigt stor. Den är den bästa och sötaste
af alla våra rotväxter, så att man med skäl kan förvåna sig
där-öfver, att den ej oftare synes till i våra trädgårdar.8
Asparagus officinalis (Sparris), som förökas både med frön
och rotstockar och trifves i sandjord. Mycken gödsel användes
vid dess odling, för att feta skott skola uppkomma. Dessa skott
afskäras icke under de tre första åren, och först efter åtta års tid
böra nya rotstockar utplanteras.4
1 »Jordärtskåckor (Helianthus tuberosus) hade warit planterade på
en åker [vid Tunbyholm], för några år sedan, med Potatoes (Solatium
tuberosum); samma åker hade sedermera ofta blifwit körd, och wäl rensad ifrån
Potatoes, men Jordärtskåckorne kunde icke utrotas, utan wäxte helt höga ibland
säden, hwilket gifwer nog tydeligen wid handen, at Jordärtskåckorne bättre
tåla climatet än Potater; jag skulle ock hålla före, at de woro både
smakeli-gare och hälsosammare.* Linné, Skånska resa, s. 155.
2 »Editur cocta, decorticanda, calida cum butyro, Belgis usitatus,
nostra-tibus etiamnunc rarior.» Jerlin, 1. c., p. 121.
3 »Editur more Asparagi et in jusculis omnium dulcissima.» Jerlin, 1. c.,
p. 121.
4 »Sallader och stielkar. Sådana stielkar, som wi skola kunna äta
och reda åt oss, böra wara lösa och miuka, at de af tänderna må des bättre
kunna öfwerwinnas. Spargis är den förnämsta häraf, som ock af åtskillige
nationer mäst brukas, är ej annat än hel lösa och hwita turiones, hwilka ju
större de äro, ju bättre. Få kunna honom rätt koka, ty de låta det skie länge,
då blir bäskt och elakt, men rätt bör han kokas i största hastighet och med
stark eld. Sedan den så är kokad, doppas den i smör och litet peppar
påströs, då han sedan blir en skiön sallade.» Linn^ei Coll. diat. 1742—1744.
»Sparis, som war planterad wid Råbelöf, war namnkunnig, för dess
storlek och löshet, hwilket Trägårdsmästaren tilskref ostronskalen, som woro
blandade med Sparisen.» Linné, Skånska resa, s. 83.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
