Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du, utaf Thetis född, har Titan til Din Fader.
Gudinna! kom nu själf ock gör din gunstling glader,
Och hjelp en Skalde-vänn, som dina offer bär.
Kom, skygge flock, som har i skuggens skygd din gångi
Kom, Echo, som ur berg och mörka skrymslor1 ropar!
Hit, skogens nympher, I, som dansen uti hopar,
Och stämmen Eder röst med denne skaldesång!
Diana, du, som förr i våra lunder bodt
Och med Din lätta tropp i gröna skuggan hvilat!
Hvad våller, at Du nu så hastigt från oss ilat?
Din bortgång skadar mer, än någonsin man trodt,
Kom åter, täcka Nymph, vi vänte med begär;
Ja, Svidjebonden sjelf skal snart dig offer gifva,
Om Du allenast vil i våra skogar blifva;
Der din Endymion skal bli Dig mera kär.
Och skulle någon än ibland oss vara quar,
Som ganska obetänkt Dit offer vil Dig neka;
Så lär min Skalde-mö hans tröga själ beveka;
Då skall Din äras tolk städs sjunga Dit försvar
Satyrers ludna tropp, mäst ömkar jag dock E r.
På våra nakna falt I kunnen Er ej skyla:
I, frusne, gömmen Er, för Karlavagnens kyla,
Inunder Enens tagg, som minsta lugnet ger.
I nu för minsta knäpp, som rädde harar fly,
Och Edra glesa hus i flygten lemnas öde,
Där fostren af Er ätt, förkylde, ligga döde:
Det är ju hårdt, at så Er lilla koja bry.
Jag vil då föredra, behjertad, Eder sak:
Jag vil vår ungdom lätt uppå den tankan leda,
At skogen, Edert hus, man måtte bättre freda
Och med Planterings-konst, åt Eder skaffa tak.
Plantera, är en sak, som våra tider glömt;
Och fast man kunnat det i fordna dar förgäta,
Dock våra Fäder sedt, hur tidens erg kan fräta,
Och derför mycket godt åt barna-barnen gömt.
Men hvarför skole vi handtera med föragt
Ock plundra skog och mark? et arf, som oss är lemnadt,
Som, utan tvifvel, är til bättre tarfvor ämnadt,
Som borde tjena oss til nytta och til pragt.
Som borde värma oss uti vår kalla Nord,
Som skulle hjelpa oss at bergens skatter blåtta,
Som skulle komma oss i alla mål til måtta
Och kläda med sit skygd vår nakna fosterjord.
Vår bonde blandar än sin varma svett med sot:
1 Latebra f erarum eller vildjurens hiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
