Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det i flor stående Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lobelia erinus, Phloxarterna, den ståtliga blomsterlyran
Dicentra spectabilis, ja till och med resedan, som först
år 1762 af Linné beskrefs och erhöll namn, och många
fler. Man fick nöja sig med pioner, aklejor och
trädgårdsnejlikor i talrika former och färger, auriklar och
vifvor, blåklockor och blågull, stormhattar och
vintergröna, mars- och luktvioler och »hvita pyttor» o. s. v.
samt, af ettåriga, sammetsblommor (Tagetes),
ringblommor, stockrosor, riddarsporrar, »flickan och »gossen i
det gröna», penséer, indiansk krasse m. fl., och detta
var ju vackert så, allrahelst man äfven hade godt om
rosor, rokokons älsklingsblommor, ehuru ej i en sådan
mångfald former och färger som i våra dagar. Äfven
i drifhusen och för krukväxtodling saknades en mängd
af de växter, som nu äro allmänna, man kan väl säga
oumbärliga, såsom fuchsior, pelargonier, cinerarior,
heliotroper, cactéer, acacior, aralior m. fl. I)e voro antin
gen ännu oupptäckta eller hade ej hunnit till våra
bygder, men däremot voro växthusen så mycket rikare
på myrten och lager, små citron- och ponieransträd o. s. v.
Emellertid voro 1730-talets, liksom många både
föregående och följande decenniers, trädgårdar rikligare
än nu för tiden försedda med en kategori örter, som
val knappast kunde kallas prydnadsväxter eller tjänade
till ögonfägnad, men däremot tillfredsställde luktorganet,
hvilket fordom tycks ha spelat en större roll än nu.
Sålunda förnöjde man sig med dofterna af äbrodd,
salvia, mynta, renfana, isop, lavendel, ambrosia-molla
o. s. v. »Största vikten lades», skrifver Fries, på tal
om blomstren i allmogens täppor, med hvilka
åtminstone de smärre Stockholmsträdgårdarna nog i mycket
öfverensstämde, »vid stark, om än ej alltid fin doft
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
