Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Doktor Carl Linnæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utrikes genom träget arbete icke blott förvärfvat stort
anseende, ja redan världsrykte säsom vetenskapsman
utan äfven högst väsentligt förkofrat sina kunskaper
och erfarenheter som läkare. Med heder hade han
bestått profven för doktorsgraden och genom sina
epokgörande botaniska skrifter väckt så stort uppseende,
att smickrande och hedrande erbjudanden om
anställningar i utlandet kommit honom till del, och det hade
ju sålunda legat nära till hands att han efter
återkomsten blifvit föremål för någon analog uppmärksamhet
äfven i fosterlandet. Ingen af de få lärostolarna i
naturalhistoria och medicin var emellertid ledig,
inrättandet af personliga professurer, som i våra dagar till
forskningens gagn då och då förekommer, var på den
tiden sällsynt, för att ej säga okändt, och för öfrigt
hade ryktet om Linnæus’ vetenskapliga betydelse och
framstående egenskaper ännu knappast hunnit till
Sverige. Insikten om desamma var begränsad till Celsius,
Stobæus, Rudbeck, Brovallius och några andra gynnare
och vänner, som delade landshöfding Reuterholms
fördelaktiga här ofvan relaterade uppfattning om honom.
För alla andra var han en okänd storhet, och det
ligger följaktligen ett ganska förklarligt missnöje i hans
betraktelse öfver sin belägenhet under den första tiden
efter ankomsten till hufvudstaden, dit han i enlighet
med den blifvande svärfaderns råd begaf sig för att
vinna sin utkomst som praktiserande läkare, men ej
genast rönte framgång: »Stockholm emottog Linnæum
uti September månad såsom en främling. Linnæus
ärnade här såsom doktor försörja sig; men som han
war allom obekant, wågade ingen i åhr att anförtro
sitt kära lif uti en oförsökt Doktors händer, ja, icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
