Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Professorns Stockholmsförbindelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intet retas eller fortörnas, ty han tohl aldeles intet skämt. l)e gamb|a
gubbarne tola intet hasslerie. Men hans Fru knorrar fuller, menar
dock intet så illa. Hon är säkert i wälsignat tillstånd; jag skulle
tro att hennes nedkomst blifwer först i wårtiden. Då borde hon få
warmt rum; ty ehuru hon sielf intet är så kinkig, som wara andra
hoffruer, äro likwähl hennes först framkomne barn ganska ömtolige,
at om de hållas kält, få de snufwa, som länge hänger äfter; det är
ock icke underligit, ty de äro helt nakna som wåra, och komneafen
söderländsk varm extraction, långt ifrån Lapparnas hemvist. Jag
har undrat hwarföre Gubben, hwar gång han caresserar sin kiäresta,
sedan hon blifwit wälsignad, är ond på henne och will liksom flyga
henne i lufwen; det gör han aldrig, då honan är lätt på foten. Så
snart honan har lärt sin unge att gå och klyfwa, häller han sig mer
till fadern tin henne, och fadern träter på henne, så ofta hon agar
sitt barn, som ej sker så sällan. Laga änteligen, att de blifwa så
stälde i winter, att de kunna ligga tillsammans och warma hwar
andra, ty där af trifwas de bättre, lika som wij, men de måste dock
bindas litet ifrån hwar andra, att gubben ej rifwer maten ifrån henne,
utan att hon kan då gå ifrån honom, annars dör hon af hunger."
I förbigående må nämnas, att aporna på de kung
liga lustslotten voro föremål för Linnés lifliga intresse
och att han emellanåt fick särskilda förfrågningar
angående deras skötsel och hälsovård. Sålunda begärde
Olof von Dalin, hvilken var drottningens ombud i en
del mellanhafvanden med Linné, i november 1762 hans
råd angående »Menniskio-Cousinerne Markattorne», som
»ofta giöra hela Hofwets ro», men då voro besvärade
af hosta och snufva. Drottningen var orolig för dem,
ty de voro »rätt artiga», och lion undrade, om »Herr
Archiatern, som bäst känner både dessa och flera diurs
art», ej ansåg lämpligt att förse dem med kläder om
vintrarna och akta dem för stengolf, o. s. v.
Förbindelserna mellan Bäck och Linné voro
lifligast under 1750-talet och förra hälften af det följande
decenniet, men upprätthöllos äfven därefter genom per-
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
