Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
itell lapponicum.
29
Så. snart jag kom in uti Vesterbotn, såg jag alt folket hafva
på föttren ett slags skor, kängor kallade. Jag tyckte fuller i förstå ne,
att de voro oviga, men fant att man med dem mycket lättare gå
kunde än med något annat slag, förutan det att de aldrig slå genom
vatten, ja än om man ginge upp emot skaftet på dem. Dessutom går
ej på dessa sömmen upp som på andra, här behöfves inga spännen,
de passera både för stöfvel och sko, så att den som plöjer, behöfver
ej köpa stöflar der till. Priset på gemena stöflar går på det minsta
till 9 daler, på Norska till 5 daler, men dessa kunna köpas för 2
daler, ja allt läder till sulor, som sönderskäres, menageras här. Den
tjocka bottnen af 3 eller 4 fält läder är onödig. Hälar behöfvas ej,
ty naturen, den ännu ingen kunnat mästra, har ej satt på folket
klackar. Här af ser man, att de gå så lätt, så vigt med dessa, som
med bara foten.
N:o 1, sålan, hvilken görs concav emot 2, att sömmen står på
öfra sidan och hopfogas med söm till (b) ifrån (a). På bortre sidan
hopfogas latera cc och dd, efter sulan; vid dettas fria sida sys 3
a a, men 3bb fästes vid 2 b ad e då calceus är perfectus. Ad
con-juncturas N:o 1 b cum 2 b et 3 e sätts på ena sidan en ygla af läder,
latere opposito en rem, som trades sedan hon är lagd om hälen
genom yglan och sedan viras öfver benet, att skon sitter fast.
Mo-diolus N:o, inter inlagde ad mignateur confectus, respondet datis et
de-picitis monstrer in proportione; facta sunt omnia a magistro hujus opificii
siitorio artificiosissimo.
På åkrarna lågo 100 tals fiskmåsar, himmelsblå,
D. 26 reste från Umeå uti regnigt väder, hvilket continuerade
hela dagen, gaf mig från landsvägen åt västra sidan, ärnandes mig
åt Lyksele Lappmark. Jag miste nu den commoditet jag tillförne egt
att på gästgifvaregårdarne få comendera häst, hvilket af exteris ej
räknas för minsta förmon här i Sverige, ty nu måste jag med mycken
lämpa bönfalla om häst. Vägen blef mig allt mer och mer vidrog,
att jag med lifsfara satt på hästen, som snafvade emellan stenarna
vid hvart annat steg. Jag fördes nu fram på bivägar, att icke
raggen skulle finna mig igen. Nu begynte jag önska mig camerad
eller ega. den friheten, att få skakas af hästen på landsvägen, att
hjertat måste losna. Folket bröte träffeligen af på tungomålet och
altid slutade af något på adjectivum, som slutade talet.
I dag såg jag ingen ting särdeles curieuxt utom en sand vid åen
straxt hos Gubbele, hvilket ligger invid Brattby, hvilken skulle vara
kostelig till formsand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
