- Project Runeberg -  Carl von Linnés ungdomsskrifter / Andra serien /
115

(1888-1889) [MARC] Author: Carl von Linné With: Johan Erik Evald Ährling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

115 iteifc lapponicum.



När vi nu så gjort från oss till middagstiden fjällen, komom vi
på kanten af fjällen, sågom inunder oss de högsta trän, som små
örter, och ett behageligt grönt fält; de samma fjällörter, som på
andra sidan syntes, sågos äfven här. Vi gick nederföre, jag tycker
mig ännu gå, så lång var backen, belt brant. Men fjällörterna sågos
intet nedan för.

När vi omsider komom neder, hvad fick icke jag för nöje för
min trötta kropp. Jag kom då utur ett kallt och fruset fjäll, neder
uti en varm och sjudande dal (:jag satte mig neder att äta
smultron:) för snö och is, såg gröna örter stå uti sin ljufvaste flor (:sa
högt gräs hade jag aldrig sett på någon ort:) för starkt väder en
träffelig lukt af Trifolio florente och andra örter. O formosissima
cestas!

Här sågs mest samma örter, som uti Upland, för utan Aconitum
lyeoct. och Muscipula parva montana, flore albo erecto, samt Goronopus
marit: punctatis, Amyllis och Mesomora samt hjortron. Jag var då
helt trött, fick svalka mig med komjölk och vederq vickade mig
med mat, samt att sitta på stol.

Jag förundrade mig, att sedan jag gått en så träffel. march och
hade 2:ne lappar, den ene inemot 70, den andra 50 år, kunde de
springa och leka, slå datt1 etc., då de likväl hade hvar sin börda
att bära, fast hon var dock ej särdeles stor, dock tillräckelig till
vägen. Ty betänkte jag att resolvera den fråga Dr Rosén mig
comitterade, Cur laponcs adeo pedibus celeres? Rp. seqvens est, et
causa non uniea, sed plurimæ coincidentes.

1. Lapones gå med kängor utan klack, (: vi contra:) man ser
att dantsmästare ocli lindantsare hafva liten eller ingen klack och
altså exercera de operationes eélerrimas, qvas càkaneis efficere non
possent. Äfven andra, löpare och utlänningar, som gå qvickt. Der
emot de, som hafva långa och stora klackar, gå stadigt och tungt.
Man lägger ock på hästar, som skola få stadig gång, tunga skor, då
de ännu äro unga. Och bonde drängen här nedre i orterna, då han
vill springa, tager af sig skorna. Ty klacken förtär halfva
directionen af musculis palmce pedis. Blifva ock genom långa klackar
och mindre bruk styfvare, en träbenig går tungt.

2. Cursus a teneris asvefaetio. Så snart lappgossen kan gå, skall
han springa att gena 2 renen och så snart han blifver litet större,
skall han följa renen, som stadigt går fort, ja värre att följa än

1 Datt, slag, slå datt, natthugg.

2 Prov. möta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:28:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linneung/2/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free