Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iteit lapponicum.
127
vatten i hafvet och skulle dricka på sitt förra vanliga manér, men
fick salt vatten för friskt. Lapparna bära alltid med sig en stor
slef, med hvilken, så snart de blifva torra och heta, de dricka vatten
att svalka sig med, utan fruktan att blifva sjuka. Jag gjorde äfven
så. Skulle ock detta härliga vatten felas, kunde här ingen resa, ja
nästan ingen bo, såsom både Bacchus och Ceres äro här obekanta,
non tamen friget Venus. Utaf fjällvatten taga ock mesta floder och
källor sitt ursprung, derföre då varmt är i fjällen, rinna ock floderna
dubbelt, ja 3 dubbelt större.
Jag viste en lapp några ritningar i min bok. Han blef rädd,
tog af mössan, neg, lutade ned hufvudet, och darrade
med händren mot bröstet, mumlade litet med
munnen, liksom af största veneration, viljat dånat. Många
hafva dånat vid det de fått se något underligt såsom
I Norrige körde jag ett underligt grepp, huru som en brukt att
taga från lapparne trummorna ock några bilder. När han fick
spaning, beder han lappen gifva fram trumman, lappen nekar. Då han
länge fåfängt budit, tager ban armen på honom, förer upp tröjan och
förrn lappen det kan se, öppnar ådren, lappen kär af dånar, och
beder om lifvet, säger sig vilja gifva fram, då han straxt förbant,
och således procederade med många. Jag hade en vägvisare, som
följde mig till siu nästa granne, då grannen hölt på att fly och
kunde ej taga mot mig. Den förre ville ej obligera sig till att följa,
förn jag med värjan lofvade stryk, betalte dock honom väl för det
förra och bad mycket om’ käns assistance. Vid jag tog mot värjan,
begynte kan ta till föttren, men lyckades ej bättre än tjenaren fick
uti honom, ban blef rädd, darrade, sade sig skola följa, ock som kan
såg sig så ofta tillbakas, lät jag honom gå före mig. Der jag kom
till nästa granne, ock stack kufvudet in, tog han till ett par fötter,
ej tillbakes, utan sides åt berget, att raggen honom ej hinna skulle,
lemnande både pengar och afsked. Så att makt går här intet an.
Tolken sade, om han hade fått sett bössan spännas åt sig, hade han
ej blifvit 100 delen så rädd.
Alla de rara örterna, som jag fann i Lappmarken, kär ock der
ett eller annat stånd af, såsom en stor raritet, funnos här vulgäres,
ty slutade jag att fröen blifvit genom floderna neddrifne, hälst som
de rara alla voro aqvaticæ ut Scept: Carol:, Astragalus, Acetosa emarg.,
Pedicularis alba et eoma purp: Aspltoclelus etc.
När vi nu gick tillbakas upp åt backen, var värmen träffeligen
stark. När vi kommo clit vi tyckte vara öfverst, fick vi se en lika
höjd med den förra backen, ja så alternerades 7 å 10 gånger, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
