Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iteit lapponicum.
143
många af dem. Sedan då de blifva större, mindre, dock slipper ingen
oslickad.
Renkalfvarna äro först på året rödaktige, stora framtänder, men
om hösten svarta för fötter och stjerna.
Munsjuka på de yngre, att de ej kunna äta.
Tekke hattiata, då på hullet faller ut stycken. Läker sig dock
ofta igen och är epidemica. Fällsjuka, ty stycken falla bort, kunna
de sleckas, få de ondt invärtes, dö, ty invärtes corroderar det.
.....1 då jufren blifva spruckna, att de ej kunna mjölkas utan
blod.
Brunrenen fetare än oxen (men slipper oxen arbeta, blifver han
fetare; vildrenen mycket större än tame), före han löper, hvilket
sker en vecka för Matthiæ dag och till Michaelis; på 14 dagar står
öfver, då han är grym att stångas, blifver ock ofta så mager, att
han dör. Hinc föda vajorna vid Eriksmässotiden mest, sällan komma
några då och då efter. Vid löptiden faller håret och skinnet af
hornen.
Vajorna taga aldrig oxe första året, sällan andra, mest tredje,
då de blifva bättre. Blifva fullvuxne vid 2 å 3 år, ej heller masculini
förn vid samma tid.
Kalfven heter första året, han och hon, messi, 2:dra han orryk,
hon vhenial, 3:dje hon Vatjana, då lion tagit oxe, alt största hopen(?)
— hon är foemina, id est vaja sive uxor, men sterilis heter 3:dje året
Vhounialrotha — han Vubbers, 4:de Koddutis, 5:te Kossitus, 6:te
Ma-chanis, 7:de Namma lappo tachis, sedan hafva de aldrig någon
brun-ren, ty de mista honom af brunningen. Men oxrenar lefva.
Åldren. Ingen lefver öfver 12 à 14 år. När oxen blifver särdeles
fet om hösten, och der till hafver ålder, eller koen blifver rotno (=rådno
sterüitas), och är gammal, stickas de i häl om hösten, sägandes att
de dö nästa året, och äro feiga, 2
Sina brunrenar slagtar han förn de löpa, hänger upp att blåsas
och fryses till de flås, köttet lägges in uti akjor, som torkat i solen
och röken, samt litet saltat, att bevaras i staburen, till våren, ty om
våren vid Matthies mässa, då oxrenarne få sin kormsjuka, duga de
ej slagta, ty lefva de af detta (den andra tiden för ut slagtas så
stort man äter) till de få mjölk.
Bloden gömmes uti kaggar att vara frisk, hvar på om våren
kokas välling och ätes, kokas med litet merg, fett, mjöl och vatten.
1 leke utfördt i originalet.
2 Feg, prov. bestämd att snart dö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
