- Project Runeberg -  Carl von Linnés ungdomsskrifter / Andra serien /
155

(1888-1889) [MARC] Author: Carl von Linné With: Johan Erik Evald Ährling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ITEit LAPPONICUM.

155

Diversitas exsiccandi segetes:
Scani, slå af och samla torrt med räfsan.
Smolandi, skära och torka på kraka 1 et Vbotn.
Ostgoti, sätta i hop 2 och 2 i lång rad.
Uplandi, slå, binda, lägga i stackar.
Angerm., lägga på sin grind2 bela årsgrödan.
Vbotn., på kraka crnciatim, skära.

D. 23. Lemnade om aftonen fjällbygden, begifvande^ mig från
hyttan nederåt Lule tillbakas sjövägen.

Lappqvinnfolken smörja sin tentrå med fettet af renfötter som
kokas, eller boskapsfötter, item fettet af sjöfogel duger här till.

Hviträfven, s. fjellrackan, uppehåller sig i fjellen, af mures rubree
lefver han så väl som af ripor; ban är mindre än den röda.

Cheritna eller fjällripan lefver af ripris, kryper i snöen om nättren,
såsom tjäder etc. Der af finnas dess lortar copiose på jorden om våren,
hvarföre ban ock är lätt fången af räfven.

Rödmössen fly somliga år öfver allt, skära sönder säden, äta upp
gräset, till millioner, alla fara i ett bort, och ingen vet hvar de
taga vägen, gör dock ej någon skada i husen.

Hermelin hvit om vintren, om sommarn röd, finnes sällan på
fjällen, men i skogen nog.

Räfvarna och vargar hafva tagit bort mesta hararna, item vargar
taga räfvar.

Näbbmöss och småmöss finnas i Lappmarken, men inga råttor.

Björnjagt anställes ofta af en enda karl; då ban fått spaning
på björnen, tager han sin hund, fjettrar honom vid sig, binder om
munnen på honom, att ban ej skälla kan. När nu hunden blifver
varse björnen med lukten, begynner han oroas och drager pa bandet,
der af lappen visst förstår, att han ej långt borta är. När nu lappen
förstår, att björnen är på den eller den sidan, ställer han sin väg
så, att vädret går från björnen på karlen, ocli ej vice versa, att
björnen, som ej ser på långt håll, utan half solblind, ej skall genom
lukten märka honom, kryper han på ett bösseskott när honom. När
ban nu gifvit på björnen, som om hösten mest går i säkerhet och
plockar bär, och det ej nappar, blifver björnen viss på foten ocli
sätter neder åt den lilla lappen, men lappen gifver sig på ett par
fötter, det bästa han lärt, lemnandes matsäcken, der ban stod; när
björnen kommer dit, rifver han och slår säcken uti 10U0 spritter.

1 Stör hvarpå säd och hö torkas.

2 I^KSÜ-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:28:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linneung/2/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free