Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223 iteIt ad fodinas.
som prominerte i taket, alt ofvan med vitriol chrystalliseradt, ofvan
besynnerligen svarta. Nu var horisontela nu helt brant, nu cavum
■infinitum fere med stege; bottnen huggen som trappa.
I Bloss bars i munnen för stegen.
Orter voro här och der stora som sakerstia, sänkningar ofta
många i en ort, pelare här och der, hästvindar, vattenkonster, stoilar.
Svabeus stoll, hvalf med tegelsten, blåste helt kallt och starkt, fast
nedre vid bottnen, att väderqvarn hade kunnat gå.
Hästarna, som drogo vinden, gingo löst, drefvos af en, som stod
in vid stolpen eller axis, vid första rop från schacktet långt ifrån
surrade tillbakes in momento, så lärde. Här var stall, hö, smedja
nedre.
Här och der drop aqva vitrioU ömnogt, att man blef våt.
Malmen bröts mest med brännande, utan der stora klippor voro,
der under tiden sköts.
Transporterades mest med skottkärror i grufvan eller med en
vagn af 4 små hjul, under hvilkens botten ett horizontelt hjul gick
omkring. Här till voro på bottnen af grufvan passade 2:ne stockar,
hvar på de 4 hjulen gä skulle, men det 5:te, horizontella, emellan
bägge stockarna, att de 4 ej på sides brede vid gå måtte.
Uti dessa mörke och af solen eller dagen aldrig åskådade rum
gick nu detta fördömda folket (: lycklige aliis, ty de rifvas efter att
komma dit; äro till antalet öfver 1200 stycken:).
Sot och mörker omgaf dem på alla sidor, stenar, grus, corrosiv
victriol dropp, rök, os, hetta, damb var allestädes. Iias fruktades
utan minsta sperance af säkerhet någon minut, som då allesammans
■momento eitius kunde hopkrama.
Ängslighet af ett så stort djup, mörker och fara reste håren på
mitt hufvud, att jag ingen ting mer önskade, än att åter få stå på
jorden.
[De osäkre gingo nu här i sin anletes svett och arbete, nakna
till medianen, för munnen hängde en ullen lapp, att röken och dambet
ej allt för hoptals måtte insupas, svetten rann ur deras kropp, som
vatten ur en ullpåse.
Ack hur snart var icke här i mörkret gå uti någon sänkning!
Ack hur snart kunde icke ett steg på stegen fela, hur snart kunde
icke en ärtstor sten nedfalla och i ett moment den olycklige
menniskan här nedlägga, annihilera!
Ali helfvetes beskrifning finnes här för ögonen, ingen prest kan
dèt dock så faseligen beskrifva. Plutonis osälle, underjordiske rike
är ju klart här. Homerus har ej hint det nog grufveligt beskrifva.
♦
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
