Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
iter daler arlicum.
Mineral.
3-2. Petra
Fahlund.
partic. alb.
33. Ochra
ferrea fnlva.
34. Ochra
ferrea fusca.
35. Ochra
purpurea.
36. Argilla
perpetua pin-
guis.
37. Marmor
cinereo rubro
rnixtus.
varandes bräddarna, i synnerhet på ena sidan, helt branta, ja
somliga väggar alldeles perpendikulaire.
Så länge heden kontinuerade, var jemnt land med tallskog,
hvarifrån syntes i omliggande trakter stora berg med djupa
dälder och skogar. De stora furuträen voro mest alla vredne
mot solen och deras grenar vändes åt solen, varandes på norra
sidan förkylde.
Örets Prestgård lag jemte sjön Ore, som är ’/« m. lång
ifrån öster till nordvest. der han förmedelst en à combineras
med sjön Skatungen, som räcker nästan in emot Orsa kyrka.
De ordinaire saxa voro röde, a, med hvita eller blekare
aflånga spintror, utan ali niica, hvilka slipade blifva skönare än
ali marmor: men äro ganska hårde att arbeta. En del alldeles
lik den ordinaire vid Fahlun, b.
På heden emellan Oret och Skatungsbyen, ’/, m. fr. Oret,
fans vid vägen, straxt under den tunna svartmyllan, en gulröd
humus, som utan tvifvel håller jern. Kan dock icke vara
kommen af något mineraliskt vatten, som deponerat sediment; ty
intet omliggande var högre. Hon continuerade hela trakten.
Nedanföre låg ett kärr med silfverhinna, som man tror höll
myrjern.
Ochra fusca alldeles lik färgarenas och apothekarenas umbra
fans vid Kärfsås, hvarest hon kom under namn af myrjern.
Ochra purpurea vel rubra fans vid Kärfsås på en ort,
Jerusalem kallad, skulle väl kunna brukas till färg.
Argilla liel fet, som en tvål och eldfast, grå till färgen,
blef oss kommunicerad ifrån Skärbacken.
Ofvan Oret funnos vid vägen åtskilliga kalkugnar. Här
och der funnos till öfverflöd kalkberg.
Vid Granåen, der man reste öfver, var marmorberg, alldeles
lika Rättviks marmorbrott: fast dessa aldrig voro brutne.
Notabelt var här, att då man slog sönder stenen, som var
ganska tung, svettade kan ut en svart luktande fetma eller
Petroleum, hvaraf man kan sluta, att han inuti derpå lärer vara
mycket rikare. Han innehöll också som alla annor här omkring
findteliga clavos pyxidatos.
Ifrån Skatungsby åt Orsa sidan 1/4 ni. begynte slipstens
grufvorna vid vägen att synas. Man steg här af hästen, att
dem nogare betrakta. De lågo ej särdeles liögt, fast jorden
var högt uppkastad. Till antalet voro de nästan oräknelige,
den ena på den andra. Klyftorna gingo mest horizontelt, pa
■—;—-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
